Måndag 8/6
Jag från Sörmlandskusten och min kompis Knut från Storsjöns strand i Jämtland anländer till paret Gribing i Anderstorp. Vi är först av vårt gäng det är måndag mitt på dagen. Under vägen dit har regnet vräkt ner och Lena Gribing tar emot i en enorm regnkappa och ett ännu större leende! Vi känner oss välkomnade med en gång och blir anvisade en hage för min häst medan vi går in i köket och bjuds på kaffe av Lena och genomgång av kartor och ledinformation. I samma stund slutar det regna och solen letar sig igenom molnen.
Någon timma senare kommer vår trailkompis Lena S. från Skaratrakten med sina luttrade och fina trailhästar som är mor och dotter. Gammelstoets ras är såpass ovanligt i Sverige att det tål att sägas, hon är Argentinsk Criollo. I och med att Lena S kommer så har då även Knuts häst anlänt, han rider alltid Criollon. Nu väntar vi med spänning på våra andra tre deltagare som kommer från Göteborgstrakten. Det är två supertaggade och glada tjejer som ska rida trailride för första gången samt en pojkvän som ska köra följebil med våra saker. Vi har lärt känna varandra på FB och det är väl precis så som sociala medier ska användas? :-)
Dom kommer med en bil fullpackad med hö och förnödenheter och leenden som går från öra till öra. Med sig har dom en snäll pappa som kört två hästar från Gbg. Ingen av dem (varken hästar eller ryttare) har gjort något liknande förut så det blir spännande. Efter att vi roddat klart och sadlat så är vi någon timma senare redo att ge oss iväg. Fem ryttare som ska tälta, rida, laga mat och umgås i 7 dagar runt sjön Unden. Sen är det vår chaufför Matteus med “kamphunden” Kim. Jag kallar henne så eftersom hon var vår fina lilla camp(ing)hund. En Am. cockerspaniel som räddats som hundvalp från otäcka förhållanden, snacka om kamphund! Med är även min isländska fårhund Tyra som älskar att vara med hästarna på trailrides och har stenkoll på att alla i flocken hänger med!
Det är jag (Katarina) med lilla Tessie, yngst i gänget och som jag vid tillfället bara har haft i sex veckor. Hon är Svensk Kallblodstravare. Sen är det Knut med grand old lady, Freja, Argentinsk Criollo. Lena rider dottern Idun, Arg. Cr./Quarter. Frederika har en lånad häst och tillika en luttrad tävlingsdam vid namn Jinglan (Jingle Bells) som är Sv. ridponny. Sist gängets enda valack, stilige Fullblodsaraben Zohan med matte Camilla. Mot sjön Unden!!! Vi rider hela eftermiddagen och tar glasspaus vid Tivedscampingen där vi nära nog kör in hästhuvudena som en “ride-through” vid kiosken och köper glass. Vid femtiden är vi framme vid en liten äng innanför Krokön vid Undens strand. Där har ridledsföreningen ställt iordning tre små rastfållor och det finns gott om plats för våra tält. Vi slänger oss runt campingborden och bara njuter av kvällen. Tänk att mat tillagat på trangiakök kan smaka så bra till ackompanjemanget från grästuggande hästar. På kvällen ställer Lena sina hästar på en highline då hon inte litar på elstängsel utan el. Solen har strålat på oss hela eftermiddagen! Gonatt!
Någon timma senare kommer vår trailkompis Lena S. från Skaratrakten med sina luttrade och fina trailhästar som är mor och dotter. Gammelstoets ras är såpass ovanligt i Sverige att det tål att sägas, hon är Argentinsk Criollo. I och med att Lena S kommer så har då även Knuts häst anlänt, han rider alltid Criollon. Nu väntar vi med spänning på våra andra tre deltagare som kommer från Göteborgstrakten. Det är två supertaggade och glada tjejer som ska rida trailride för första gången samt en pojkvän som ska köra följebil med våra saker. Vi har lärt känna varandra på FB och det är väl precis så som sociala medier ska användas? :-)
Dom kommer med en bil fullpackad med hö och förnödenheter och leenden som går från öra till öra. Med sig har dom en snäll pappa som kört två hästar från Gbg. Ingen av dem (varken hästar eller ryttare) har gjort något liknande förut så det blir spännande. Efter att vi roddat klart och sadlat så är vi någon timma senare redo att ge oss iväg. Fem ryttare som ska tälta, rida, laga mat och umgås i 7 dagar runt sjön Unden. Sen är det vår chaufför Matteus med “kamphunden” Kim. Jag kallar henne så eftersom hon var vår fina lilla camp(ing)hund. En Am. cockerspaniel som räddats som hundvalp från otäcka förhållanden, snacka om kamphund! Med är även min isländska fårhund Tyra som älskar att vara med hästarna på trailrides och har stenkoll på att alla i flocken hänger med!
Det är jag (Katarina) med lilla Tessie, yngst i gänget och som jag vid tillfället bara har haft i sex veckor. Hon är Svensk Kallblodstravare. Sen är det Knut med grand old lady, Freja, Argentinsk Criollo. Lena rider dottern Idun, Arg. Cr./Quarter. Frederika har en lånad häst och tillika en luttrad tävlingsdam vid namn Jinglan (Jingle Bells) som är Sv. ridponny. Sist gängets enda valack, stilige Fullblodsaraben Zohan med matte Camilla. Mot sjön Unden!!! Vi rider hela eftermiddagen och tar glasspaus vid Tivedscampingen där vi nära nog kör in hästhuvudena som en “ride-through” vid kiosken och köper glass. Vid femtiden är vi framme vid en liten äng innanför Krokön vid Undens strand. Där har ridledsföreningen ställt iordning tre små rastfållor och det finns gott om plats för våra tält. Vi slänger oss runt campingborden och bara njuter av kvällen. Tänk att mat tillagat på trangiakök kan smaka så bra till ackompanjemanget från grästuggande hästar. På kvällen ställer Lena sina hästar på en highline då hon inte litar på elstängsel utan el. Solen har strålat på oss hela eftermiddagen! Gonatt!
Glasspaus vid Tivedscampingen. |
Tisdag 9/6
Jag vaknar tidigt och är först uppe av alla. Säsongens första dopp väntar. Solen har redan klättrat en bit upp på en blå himmel och hästarna står och halvsover nöjt med nya kompisar i hagarna intill. Det blir ett snabbt dopp, med huvud och allt i Undens iskalla vatten men oj så frisk och fräsch man känner sig efteråt. Frukostkaffe och lite gröt sitter bra innanför västen och jag står mig bra. Vi förbereder lunchpaket och tar god tid på oss. Närmare 10.30 ger vi oss av och har siktet inställt på Tivedstorp där veckans andra natt ska sovas. Denna dag bjuder på varierad ridning på asfalt, en gnutta trafik, grusvägar, skogsstigar och höjdskillnader. Vi är tacksamma att ridledsföreningen ansträngt sig att lägga stigar utmed andra sidan av dikena vid asfalstsvägarna! Jättebra då asfaltsvägen ibland är oundviklig. Fram på sena eftermiddagen är vi framme vid Tivedstorp som öppnar sig vid skogens rand med böljande hagar, röda stugor och varma duschar! Här är det en trevlig tjej som jobbar och är nyfiken på vad vi är för sällskap. Vi börjar ana att vi är ovanliga som tältar och fixar vårat egna käk. Vi hittar en jättefin plats för tälten och hästarna släpps i tre enorma hagar där dom har det gott hela natten. Naturligtvis har vi haft sol heeeela dagen idag och naturligtvis sprakar lägerbrasan så där extra gott en kväll som denna!
Onsdag 10/6
Vi vaknar efter en god natts sömn och konstaterar att det blir en finfin dag idag också. Hästarna ligger och vilar i hagarna nära varandra men på olika sidor om tråden. Vi stökar med frukost, passar på att duscha och tar det lugnt. Fram på förmiddagen är vi redo att rida iväg. Tivedstorp var en jättefin nattplats för tält. Vi skruvar och vänder på kartan lite för sent och upptäcker att vi tagit den “tråkigare” vägen ner mot Djäknartorp, dvs mycket grusväg men också några kortare sträckor med jättefin skog förbi en liten sjö. Här stöter vi på vår första lilla träbro över en bäck och de två luttrade hästarna låtsas som dom fågelspanar…?! Dom tänker inte gå över först! Zohan, araben, provar men är lite för oerfaren. Då känner jag en lätt suck genom min lilla häst varpå hon resolut tar täten och knallar över sitt livs första träbro som om hon aldrig gjort annat! Färden fortsätter med ömsom glatt pratande ryttare och ömsom försunkna i meditativa tankar bara njutandes av natur och onjutandes av ömma knän! ;-) Långa grusvägssträckor känns mer i knäna än vad kuperad terräng gör. Väl framme vid Djäknartorp där vi ska fricampa upptäcker vi att rekommendationerna inte håller. Vi kan inte slå läger i såpass sluttande terräng och med bäcken för långt bort. Vi drar oss lite längre upp på en utkörsväg för timmer och hittar en hygglig plats för natten. Klockan har hunnit bli mycket och vi sätter 3 av 5 hästar på highline för natten, en trygg och säker metod. För min unga häst blir det ytterligare en ny erfarenhet i livet.
Tessie för första gången på highline och med
flera timmar i benen är det skönt att stå still och vila.
|
Torsdag 11/6
Denna morgon finns ingen sjö, bara en mosse med en liten våtmarksbäck. Då är det tur att man har vattendunkar med och babyservetter så man klarar av att göra morgontoalett. Efter en stärkande frukost och lägeruppbrott så sitter vi upp på utvilade hästar som nu börjar fatta rutinerna. Min häst känns pigg och fin efter att ha haft sin trötthetsperiod dagen innan. Idag rider vi mot Sätra Bruk. Vi rider genom skog, på grusvägar och snuddar vid södra ändan på Unden där det inte bara finns ett hästbad enligt kartan utan även ett som inte är utsatt men märkt med skylt vid vattnet. Hästarna tvekar lite men finner sedan att det är jätteskönt att stå i vattnet. Vi försöker kyla lite kotor och vattnet är jättefint att dricka för dem. Vi rider ner mot Sätra Bruk mitt på eftermiddagen. Där har vår chaufför Matteus redan pratat med någon ansvarig så vi vet var vi får sätta upp tälten. Det visar sig vara på fina, klippta gräsytor mitt i bruket vid ridledshagarna (där hästarna går i natt) och dammen. Går vi en bit bort så får vi låna huset med bastu där det finns varma duschar och toalett. Solen har flödat hela dagen och en och annan näsa och ett antal underarmar (ryttare!) har bränts i solen. Vi lagar middag, umgås och dricker gott...livet är gott!!!
Ridgänget börjar bli varma i kläderna. |
Fredag 12/6
Efter sedvanliga morgonrutiner lämnar vi Sätra Bruk för att styra kosan mot Åsebol. Där finns en fårfarm och där tar värdparet emot turister från hela Europa i sina stugor. Vi får husera fritt på gräsmattan mellan stugorna och hagarna där hästarna går. Här blir vi väl mottagna och vi botaniserar i fina fårskinn, ja det blir köp! Vi badar även i den fina lilla ån som livligt rinner förbi gården och det är byggt med trappa ner i vattnet, badtunna och bänkar att lägga handuken på. Jättefint! Ritten hit har gått mycket i skogen och vi har även passerat en asfaltsbro med övrig trafik. Men natursceneriet har stundtals varit jättefin. Här får vi även veta att nästa dags stopp har vatten av okänd kvalitet och vi frågar då vart vi kan vattna hästarna? “ Ja det finns ett bad knappa 2 km nedför vägen”. Jamen går det att campa där? “Jovars, det finns inga badgäster så här tidigt på säsongen”. Så i morgon blir det lite på sidan av Högsåsen vi nattar. Friheten med egna tält blir uppenbar! Vi somnar efter ytterligare en strålande solig dag medjättefin ridning.
Lördag 13/6
Vi vinkar farväl av Åsebol och rider åt fel håll…. vi rider tillbaka… och vinkar farväl en gång till, hmm! Idag får vår chaufför rida med (byter plats med Frederika som kör bilen idag). Han har ridit tre gånger i hela sitt liv, i ridhus! Vilken häst blir lämplig? Tessie, den yngsta men även en trygg och cool häst blir hans för en dag. Jag rider Jinglan idag som sköter sig med den äran också! Idag går färden på små grusvägar och skogsstigar och vi rider i lite högre terräng. Till lunch stannar vi med en vacker utsikt över blågröna skogsvidder och vi tycker oss ana Billingen långt borta i söder? Idag var det lovat regn men vi har sol! :-) Fram på sena eftermiddagen är vi framme vid en liten badplats vid sjön Narven. Där slår vi läger för natten. I natt står 3 av 5 hästar på highline, 2 stycken står i hage som sätts upp av snabbstolp.Vi har e sagolikt skön kväll och lagom till vi ska krypa in i våra tält så börjar det regna. Det knattrar skönt på tältduken hela natten och slutar tidigt på morgonen….tror jag, jag sov. Men regnet har dragit förbi och morgonen är nytvättad och strålande!
Campingnatt vid sjön Narven. |
Söndag 14/6
Sista dagen...REDAN!!! Vart tog dagarna vägen? Vi är överens om att vi hade kunnat fortsätta flera dagar till! Idag vänder vi åter till Anderstorp. Det blir en ganska kort ritt i dag. Vi har åter tur med vädret, dagen är strålande men lite svalare efter nattens regn. Hästarna knallar vant på. Hela veckan har alla hästar hjälpts åt att dra lasset som förstehäst och lärt känna varandra riktigt bra. Idag är det mycket skogsstigar och även lite grusväg, inga större vägar. Vi lunchar i en glänta i skogen och hästarna tycker det är en skön belöning att stå stilla och snällt vid varsitt träd. Allt flyter fantastiskt fint efter såpass många dagar i sadeln och vi förstår hur forna tiders resande med häst kunde ha det, vana hästar som tryggt ställde upp på sin matte och husse. Ett liv med enkla regler som lätt förstås! Vid tvåtiden på eftermiddagen är vi åter till Anderstorp och jag känner att jag nästan ovant och lite ovilligt kliver in i den vanliga världen. Vi tar farväl av varandra, alla är trötta, nöjda och i huvudet surrar redan en liten, liten tanke som planerar nästa års äventyr…..
Matteus, vår chaufför, fick också rida en dag. |
Tessie badar. |
Underbart gäng från fyra väderstreck i Sverige!
En av oss bakom kameran.
|
Tack Ridleder Tiveden för fina välmärkta leder och för att vi tokstollar fick tälta oss igenom en vecka med våra häster. Tydligen var vi de första att tälta en hel vecka!
https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=OhfzDmKTUQ
Text och foto: Katarina Sjöberg, Jönåker
Dag 5
På alla ställen vi varit har det serverats en maffig frukost så vi gav oss iväg med stinna magar. Ösjönäsgänget hämtade sina islandshästar samtidigt med oss men vi lät dem ge sig iväg innan vi gjorde iordning våra pållar.
Här står Yvonne med Chappe och Toddy.
Idag skulle turen gå den nya leden upp till Åsebol.
Spännande med nya leder.
Anna-Karin och jag har säkert ridit alla snart för det här är femte gången.
Leden går norrut en bit efter sjön ,en väldigt vacker och lättriden grusväg innan den svänger av uppför österut. Sträckan förbi Valsjön är en upplevelse att rida, leden går alldeles vid sidan om sjön.
Vi fortsatte vårt gnatande om vem som skulle gå först men Lappen kunde inte gå bakom utan stegade förbi i ett kör, detta gjorde att vi missade leden norrut och kom tillbaka till korsningen vid Tolsjöhult. Hur kul var det att rida tillbaka, visserligen fanns där en vacker rastplats vid sjön Unden där vi kunde studera kartan.
När vi skulle ge oss av därifrån kom dagens regnskur och vi fick snabbt dra på regnkläderna för att efter skuren ta av dem igen. Det var ju inget fel på värmen precis.
Vi skippade att rida upp till Lindbergs klint där man har utsikt över nästan hela Unden det var ju inte så kul när det var blött och halkigt.
Nu fortsatte leden på en grusväg nästan utan bebyggelse och vi hittade ett bra lunchställe. Maten som vi fått med oss ifrån Sätra var helt fantastiskt god.
Rökt viltkött med potatisgratäng plus tomater. När vi avnjutit vår lunch med kaffe fortsatte vi vår tur norrut.
Leden gick nu på en fin skogsväg upp till västerfallet där bilvägen tog vid en bit.
Vi tog en avstickare upp till Gullebolet och tittade på den gamla släktgården och fortsatte sedan upp till Skaga Kapell.
Jag blev överraskad av att se mitt armband ligga där,gjort av sten. Det kallas frälsarkransen och alla stenarna(pärlorna) betyder någonting.
En stunds meditation.
Lite historik om Skaga stavkyrka.
Den första byggdes på i början på 1100 talet av vikingahövdingen Ramunders dotter Skaga. Hon lät bygga den till sin make.
Den revs år 1826 för att få slut på en offer kult som uppstått vid den källa som rinner upp vid kyrkan. Efter en rekonstruktion byggdes kyrkan upp igen 1960.
År 2000 brann den upp men byggdes igen år 2001.
Väl värt ett besök.
Efter ett telsamtal med Arne i Åsebohl mötte han upp alldeles innan bron vi skulle över. Han visade oss på kartan några alternativa ridvägar då lederna var för dåliga pga allt regnande.
Några av oss valde att gå över bron men det var ingen trafik alls.
Leden fortsatte sedan slingrande förbi och nästan igenom små söta gårdar varvat med nybrutna leder genom tät skog, på ett ställe gick leden igenom ett helt hav av stora blåklockor.
Hur vackert som helst.
När vi kom upp till Björnmossen kände A-K och jag igen oss från förra året. Här är fin väg sedan ända upp till Åsebol. Sista biten tror jag hästarna var lite trötta så vi hoppade av och gick. Det kändes som om den här sträckan var den längsta säkert pga felridningen.
Vid Åsebol fick hästarna stora fina hagar och sprang lyckliga omkring i solenskenet.
Arne hade börjat elda i badtunnan och efter en jättegod och trevlig middag tillsammans med värdparet visade Ann sitt arbete med ull. Massor med fina konstverk.
När det började mörkna var det dags att hoppa i tunnan. Arne hade laddat upp med starköl så vi blev tillräckligt modiga att kasta oss i bäcken med jämna mellan rum för att svalka oss.
Arne sa skrattande dan efter och sa att vi hade låtit som en hel klass skolflickor.
Väldigt trevligt och mysigt hade vi.
Dag 6
Dan efter åt vi frukost och gjorde matsäck av det som fanns i de sprängfyllda kylskåpen och påbörjade vår sista dag på vår ridsemester. Fina ridvägar fram till Barrud och där kom vi på sträckan över bergen till Slottsbol.
När vi kom till Högsåsen bestämde vi att ta den lilla extra vägen runt tillbaka till Allmänningarud. Här finns några jättefina galoppsträckor och vi satte fart. Tjoho vad det gick undan!
På ett ställe tyckte sig Lena se björnspår på ett ställe och det var verkligen en jättetass. Vet inte om det finns björn här. Vi har inte sett annat än rådjur och massor av kantareller iår men vi har ju sett en helt underbar natur, jättefina leder (kanske lite blöta iår) och en härlig utsikt över Unden.
Hos Birgitta blev vi inkvarterade i det jättegulliga torpet och fick en god middag som alltid hos henne. Vi satt uppe en bra stund på kvällen och pratade innan vi somnade.
Dag 7
Anna-Karin och Lena drog hem genast efter frukosten men Yvonne och jag hade bestämt oss för att se lite av Tiveden utan häst.
Stenkällan blev målet för dagen.
Vilken natur! Här går inte att ta sig fram på hästryggen bara till fots själv.
Urgammal skog och jättestenblock.
Vi hade tur med vädret, solen sken ner på oss mellan de gamla trädstammarna.
Det är en upplevelse av många i Tiveden som rekommenderas.
På tillbakavägen hittade vi Pors som vi plockade med oss för att smaksätta bl.a snaps.
Vid ICA köpte vi med oss en smarrig lunchtallrik som vi åt i Alnerud.
Hästarna hade fått gå kvar i deras hage och haft det bra hela dagen innan det var dags att åka hem. Birgittas man Tommy hjälpte oss med kontakterna som krånglade i transporterna .
Tack Tommy som ställde upp och hjälpte oss.
År 2012 års ridsemester är till ända.
Vi har som vanligt ridit på fina leder, sett mycket efter vägen och träffat många jättetrevliga människor. Både gamla bekantskaper och nya.
Ett stort tack till alla som har ställt upp för oss, hoppas vi träffas igen.
Brittmarie, Anna-Karin, Yvonne och Lena på trappen vid stugan i Åsebol.
Skrivet av Brittmarie Håkansson.