söndag 19 juli 2015

Trailride i Tiveden – juni 2015

Måndag 8/6

Jag från Sörmlandskusten och min kompis Knut från Storsjöns strand i Jämtland anländer till paret Gribing i Anderstorp. Vi är först av vårt gäng det är måndag mitt på dagen. Under vägen dit har regnet vräkt ner och Lena Gribing tar emot i en enorm regnkappa och ett ännu större leende! Vi känner oss välkomnade med en gång och blir anvisade en hage för min häst medan vi går in i köket och bjuds på kaffe av Lena och genomgång av kartor och ledinformation. I samma stund slutar det regna och solen letar sig igenom molnen.

Någon timma senare kommer vår trailkompis Lena S. från Skaratrakten med sina luttrade och fina trailhästar som är mor och dotter. Gammelstoets ras är såpass ovanligt i Sverige att det tål att sägas, hon är Argentinsk Criollo. I och med att Lena S kommer så har då även Knuts häst anlänt, han rider alltid Criollon. Nu väntar vi med spänning på våra andra tre deltagare som kommer från Göteborgstrakten. Det är två supertaggade och glada tjejer som ska rida trailride för första gången samt en pojkvän som ska köra följebil med våra saker. Vi har lärt känna varandra på FB och det är väl precis så som sociala medier ska användas? :-)

Dom kommer med en bil fullpackad med hö och förnödenheter och leenden som går från öra till öra. Med sig har dom en snäll pappa som kört två hästar från Gbg. Ingen av dem (varken hästar eller ryttare) har gjort något liknande förut så det blir spännande. Efter att vi roddat klart och sadlat så är vi någon timma senare redo att ge oss iväg. Fem ryttare som ska tälta, rida, laga mat och umgås i 7 dagar runt sjön Unden. Sen är det vår chaufför Matteus med “kamphunden” Kim. Jag kallar henne så eftersom hon var vår fina lilla camp(ing)hund. En Am. cockerspaniel som räddats som hundvalp från otäcka förhållanden, snacka om kamphund! Med är även min isländska fårhund Tyra som älskar att vara med hästarna på trailrides och har stenkoll på att alla i flocken hänger med!

Det är jag (Katarina) med lilla Tessie, yngst i gänget och som jag vid tillfället bara har haft i sex veckor. Hon är Svensk Kallblodstravare. Sen är det Knut med grand old lady, Freja, Argentinsk Criollo. Lena rider dottern Idun, Arg. Cr./Quarter. Frederika har en lånad häst och tillika en luttrad tävlingsdam vid namn Jinglan (Jingle Bells) som är Sv. ridponny. Sist gängets enda valack, stilige Fullblodsaraben Zohan med matte Camilla. Mot sjön Unden!!! Vi rider hela eftermiddagen och tar glasspaus vid Tivedscampingen där vi nära nog kör in hästhuvudena som en “ride-through” vid kiosken och köper glass. Vid femtiden är vi framme vid en liten äng innanför Krokön vid Undens strand. Där har ridledsföreningen ställt iordning tre små rastfållor och det finns gott om plats för våra tält. Vi slänger oss runt campingborden och bara njuter av kvällen. Tänk att mat tillagat på trangiakök kan smaka så bra till ackompanjemanget från grästuggande hästar. På kvällen ställer Lena sina hästar på en highline då hon inte litar på elstängsel utan el. Solen har strålat på oss hela eftermiddagen! Gonatt!

Glasspaus vid Tivedscampingen.

Tisdag 9/6

Jag vaknar tidigt och är först uppe av alla. Säsongens första dopp väntar. Solen har redan klättrat en bit upp på en blå himmel och hästarna står och halvsover nöjt med nya kompisar i hagarna intill. Det blir ett snabbt dopp, med huvud och allt i Undens iskalla vatten men oj så frisk och fräsch man känner sig efteråt. Frukostkaffe och lite gröt sitter bra innanför västen och jag står mig bra. Vi förbereder lunchpaket och tar god tid på oss. Närmare 10.30 ger vi oss av och har siktet inställt på Tivedstorp där veckans andra natt ska sovas. Denna dag bjuder på varierad ridning på asfalt, en gnutta trafik, grusvägar, skogsstigar och höjdskillnader. Vi är tacksamma att ridledsföreningen ansträngt sig att lägga stigar utmed andra sidan av dikena vid asfalstsvägarna! Jättebra då asfaltsvägen ibland är oundviklig. Fram på sena eftermiddagen är vi framme vid Tivedstorp som öppnar sig vid skogens rand med böljande hagar, röda stugor och varma duschar! Här är det en trevlig tjej som jobbar och är nyfiken på vad vi är för sällskap. Vi börjar ana att vi är ovanliga som tältar och fixar vårat egna käk. Vi hittar en jättefin plats för tälten och hästarna släpps i tre enorma hagar där dom har det gott hela natten. Naturligtvis har vi haft sol heeeela dagen idag och naturligtvis sprakar lägerbrasan så där extra gott en kväll som denna!

Kvällsbrasa vid Tivedstorp

Onsdag 10/6

Vi vaknar efter en god natts sömn och konstaterar att det blir en finfin dag idag också. Hästarna ligger och vilar i hagarna nära varandra men på olika sidor om tråden.  Vi stökar med frukost, passar på att duscha och tar det lugnt. Fram på förmiddagen är vi redo att rida iväg. Tivedstorp var en jättefin nattplats för tält. Vi skruvar och vänder på kartan lite för sent och upptäcker att vi tagit den “tråkigare” vägen ner mot Djäknartorp, dvs mycket grusväg men också några kortare sträckor med jättefin skog förbi en liten sjö. Här stöter vi på vår första lilla träbro över en bäck och de två luttrade hästarna låtsas som dom fågelspanar…?! Dom tänker inte gå över först! Zohan, araben, provar men är lite för oerfaren. Då känner jag en lätt suck genom min lilla häst varpå hon resolut tar täten och knallar över sitt livs första träbro som om hon aldrig gjort annat! Färden fortsätter med ömsom glatt pratande ryttare och ömsom försunkna i meditativa tankar bara njutandes av natur och onjutandes av ömma knän! ;-) Långa grusvägssträckor känns mer i knäna än vad kuperad terräng gör. Väl framme vid Djäknartorp där vi ska fricampa upptäcker vi att rekommendationerna inte håller. Vi kan inte slå läger i såpass sluttande terräng och med bäcken för långt bort. Vi drar oss lite längre upp på en utkörsväg för timmer och hittar en hygglig plats för natten. Klockan har hunnit bli mycket och vi sätter 3 av 5 hästar på highline för natten, en trygg och säker metod. För min unga häst blir det ytterligare en ny erfarenhet i livet.
Tessie för första gången på highline och med
flera timmar i benen är det skönt att stå still och vila.

Torsdag 11/6

Denna morgon finns ingen sjö, bara en mosse med en liten våtmarksbäck. Då är det tur att man har vattendunkar med och babyservetter så man klarar av att göra morgontoalett. Efter en stärkande frukost och lägeruppbrott så sitter vi upp på utvilade hästar som nu börjar fatta rutinerna. Min häst känns pigg och fin efter att ha haft sin trötthetsperiod dagen innan. Idag rider vi mot Sätra Bruk. Vi rider genom skog, på grusvägar och snuddar vid södra ändan på Unden där det inte bara finns ett hästbad enligt kartan utan även ett som inte är utsatt men märkt med skylt vid vattnet. Hästarna tvekar lite men finner sedan att det är jätteskönt att stå i vattnet. Vi försöker kyla lite kotor och vattnet är jättefint att dricka för dem. Vi rider ner mot Sätra Bruk mitt på eftermiddagen. Där har vår chaufför Matteus redan pratat med någon ansvarig så vi vet var vi får sätta upp tälten. Det visar sig vara på fina, klippta gräsytor mitt i bruket vid ridledshagarna (där hästarna går i natt) och dammen. Går vi en bit bort så får vi låna huset med bastu där det finns varma duschar och toalett. Solen har flödat hela dagen och en och annan näsa och ett antal underarmar (ryttare!) har bränts i solen. Vi lagar middag, umgås och dricker gott...livet är gott!!!

Ridgänget börjar bli varma i kläderna.

Fredag 12/6

Efter sedvanliga morgonrutiner lämnar vi Sätra Bruk för att styra kosan mot Åsebol. Där finns en fårfarm och där tar värdparet emot turister från hela Europa i sina stugor. Vi får husera fritt på gräsmattan mellan stugorna och hagarna där hästarna går. Här blir vi väl mottagna och vi botaniserar i fina fårskinn, ja det blir köp! Vi badar även i den fina lilla ån som livligt rinner förbi gården och det är byggt med trappa ner i vattnet, badtunna och bänkar att lägga handuken på. Jättefint! Ritten hit har gått mycket i skogen och vi har även passerat en asfaltsbro med övrig trafik. Men natursceneriet har stundtals varit jättefin. Här får vi även veta att nästa dags stopp har vatten av okänd kvalitet och vi frågar då vart vi kan vattna hästarna? “ Ja det finns ett bad knappa 2 km nedför vägen”. Jamen går det att campa där? “Jovars, det finns inga badgäster så här tidigt på säsongen”. Så i morgon blir det lite på sidan av Högsåsen vi nattar. Friheten med egna tält blir uppenbar! Vi somnar efter ytterligare en strålande solig dag medjättefin ridning.

Från Sätra Bruk mot Åsebol.

Lördag 13/6

Vi vinkar farväl av Åsebol och rider åt fel håll…. vi rider tillbaka… och vinkar farväl en gång till, hmm! Idag får vår chaufför rida med (byter plats med Frederika som kör bilen idag). Han har ridit tre gånger i hela sitt liv, i ridhus! Vilken häst blir lämplig? Tessie, den yngsta men även en trygg och cool häst blir hans för en dag. Jag rider Jinglan idag som sköter sig med den äran också! Idag går färden på små grusvägar och skogsstigar och vi rider i lite högre terräng. Till lunch stannar vi med en vacker utsikt över blågröna skogsvidder och vi tycker oss ana Billingen långt borta i söder? Idag var det lovat regn men vi har sol! :-) Fram på sena eftermiddagen är vi framme vid en liten badplats vid sjön Narven. Där slår vi läger för natten. I natt står 3 av 5 hästar på highline, 2 stycken står i hage som sätts upp av snabbstolp.Vi har e sagolikt skön kväll och lagom till vi ska krypa in i våra tält så börjar det regna. Det knattrar skönt på tältduken hela natten och slutar tidigt på morgonen….tror jag, jag sov. Men regnet har dragit förbi och morgonen är nytvättad och strålande!

Campingnatt vid sjön Narven.

Söndag 14/6

Sista dagen...REDAN!!! Vart tog dagarna vägen? Vi är överens om att vi hade kunnat fortsätta flera dagar till! Idag vänder vi åter till Anderstorp. Det blir en ganska kort ritt i dag. Vi har åter tur med vädret, dagen är strålande men lite svalare efter nattens regn. Hästarna knallar vant på. Hela veckan har alla hästar hjälpts åt att dra lasset som förstehäst och lärt känna varandra riktigt bra. Idag är det mycket skogsstigar och även lite grusväg, inga större vägar. Vi lunchar i en glänta i skogen och hästarna tycker det är en skön belöning att stå stilla och snällt vid varsitt träd. Allt flyter fantastiskt fint efter såpass många dagar i sadeln och vi förstår hur forna tiders resande med häst kunde ha det, vana hästar som tryggt ställde upp på sin matte och husse. Ett liv med enkla regler som lätt förstås! Vid tvåtiden på eftermiddagen är vi åter till Anderstorp och jag känner att jag nästan ovant och lite ovilligt kliver in i den vanliga världen. Vi tar farväl av varandra, alla är trötta, nöjda och i huvudet surrar redan en liten, liten tanke som planerar nästa års äventyr…..

Matteus, vår chaufför, fick också rida en dag.
Tessie badar.

Underbart gäng från fyra väderstreck i Sverige!
En av oss bakom kameran.

Tack Ridleder Tiveden för fina välmärkta leder och för att vi tokstollar fick tälta oss igenom en vecka med våra häster. Tydligen var vi de första att tälta en hel vecka!

Se filmen "Trailride i Tiveden"
https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=OhfzDmKTUQ

Text och foto: Katarina Sjöberg, Jönåker

måndag 5 januari 2015

Tre dagar på hästryggen på Ridleder Tiveden

Ridreportage av Ewa Pettersson, Fellingsbro. Juli 2014


Vi anlände till Kopparhult några dagar innan vi skulle rida ut på Ridleder Tiveden. Mina hästar Parry Hotter  13 år och Kevas Nova 5 år installerades i Monica Bergerstedts vackra hage med utsikt över sjön Unden.

Måndagen den 7 juli klockan nio började vi sadla hästarna. Logi med frukost, lunch och middag till oss ryttare samt hage med vatten och grovfoder var redan bokat på Skagagården i Skaga samt på Fårgården Åsebol. Kartan var granskad och rutten bestämd. Vi skulle rida i tre dagar och bli hämtade på onsdagen den 9 juli i Västansjö. Från början var det tänkt att vi skulle rida Unden runt på tre dagar. Det kunde vi gjort om inte mitt ridsällskap var en mycket ovan ryttare. Han hade provridit min Nova bara tjugo minuter för att testa hur det var att sitta på hästryggen. En mycket modig (kanske dumdristig man?) som lovat bli mitt ridsällskap. Har i flera år drömt om att rida Unden runt men inte fått tag i någon mer intresserad medryttare. Så nu är det nog dags för en närmare presentation också:

Jag heter Ewa och fyllde 65 tisdagen den 8 juli. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira födelsedagen än på hästryggen.  Har ridit sedan jag var 7 år och min morfar tog med mig till Motala ridskola. Därefter har jag haft egen häst sedan jag var 15 år. Med andra ord – lång erfarenhet! Min medryttare Bosse hade då ca 2 timmars livserfarenhet sammanlagt av att sitta på hästryggen. Bosse bor i Kopparhult med sina åtta american wolfdogs. Han är utbildad naturguide och brukar gå olika turer i Tivedens naturreservat med sina hundar. ”Vandra med vargar” heter hans guideturer. Eftersom han är van att vandra men inte att rida så var tanken att vi skulle rida i skritt och då går det ju inte så fort så därför bestämde vi om hämtning den tredje dagen.

Försökte göra packningen lätt, men tyngst var hästarna kraftfoder. Visserligen var tanken att de skulle äta upp den efter vägen. Men när Monica kände på min ryggsäck som jag tänkte ha på ryggen så sa hon att det inte skulle gå. Vi fick därför låna två sadelväskor av henne. Med facit i hand var det verkligen tur. Hade försökt att göra packningen så lätt som möjligt. Hästarna hade grimmorna på sig och vi hade grimskaften knutna runt magen. Inga extrakläder, inte ens en regnrock, däremot saft och vatten samt några smörgåsar och en termos med kaffe. Men klok blir man av erfarenheten. Tog inte ens med en tandborste och det var det som saknades mest. Man undrar: Vad väger en tandborste?

De första tre timmarna red Anna (Bosses hundvakt) tillsammans med mig. Bosse och Monica mötte upp i Håviken och Bosse lyckades med Monicas hjälp ta sig upp på hästryggen. Först red Bosse på Parry men dessa två herrar kommer inte så bra överens och vi bytte hästar. Bosse lyckades ta sig upp på Novas rygg istället (och det är en bedrift för hon är 164 cm hög). Sedan gick allt som smort. Nova gick försiktigt med Bosse på ryggen. Hon gick och gick och bakifrån sett var hon som en Duracellkanin. Hon bara gick och gick. Visst stötte vi på utmaningar som den smala träbron över ett djupt dike. Den var dessutom böjd uppåt och hade staket på båda sidor. När hästarna fick se den så tvärstannade de och frustade. Parry påstod att han aldrig tänkte gå över en sådan bro och Nova var ändå räddare (fast i vanliga fall är hon nog mest kavat om det inte gäller vatten). Jag gick av Parry och med lite lock och pock så följde han mig över bron och sedan gick Nova efter. Det var inte svårt att hitta för det var väl skyltat med ”Ridled Tiveden” och en pil som pekade åt rätt håll. Trots detta lyckades vi förstås missa en och annan skylt och fick ibland vända tillbaka för att komma rätt. Naturen var imponerande, branta backar, smala stigar och härliga skogsvägar. Hästarna tyckte det var roligt, men det var varmt och en hel del bromsar (jättestora randiga saker).



När vi nådde Skagagården efter två pauser och totalt sex timmar på hästryggen för mig och tre timmar för Bosse, var klockan 16.15 och hästarna var blöta av svett. Själv var jag beredd att ge ett kungarike för något att dricka. Jag beklagade att jag inte tänkt på att ta med en vanlig tvättsvamp så vi kunnat svampa hästarna med kallt vatten. (Vad väger en tvättsvamp?). Men klockan åtta bröt ett oväder med åska och störtregn ut, så då blev de tvättade! Då hade Bosse och jag ätit en härlig middag och vilade ut i gäststugan. Tur för oss, för vi hade ju inga regnkläder med oss.

På Skagagården uppstod ett problem. Vi hade förbokat helinackordering för oss och hästarna. Det skulle alltså finnas bra bete i hagen men det fanns bara lite blåbärsris. Det duger inte som föda efter sex timmars promenad backe upp och backe ner med ryttare och packning på ryggen. Där hade gått norska hästar i fyra dagar och ätit allt som gick att äta. Det hela löste sig efter ett telefonsamtal med Monica som ordnade så att personal kom med hö i säckar. Vi blev alla väldigt glada, särskilt hästarna!


Efter en god natts sömn fick både vi och hästarna frukost på Skagagården. Lunchen (frusna grillade kycklinglår) var lagom tinade efter två timmar på hästryggen. Till det fick vi smörgåsar, dricka och kaffe. Hästarna fick äpplen. (Tack Monica för att vi fick låna packväskorna)! Glada och nöjda styrde vi kosan mot Åsebol fårgård. Men lite oroade för att där skulle förutom många hundra får även finnas kor. (Parry Hotter är inte rädd för något, tror jag, förutom kossor och crossmopeder på motorcrossbanan hemma).

Frukost på Skagagården.
Efter fyra timmars ridning närmade vi oss Fårgården Åsebol. Vi hade lyckats passera en jättehage med köttdjur, trots Parrys ko-skräck. De var långt borta så han såg dem inte, men kände lukten och tittade misstänksamt på staketet. 200 m från gården blev det tvärstopp för där var en hage med trettio kvigor som stod i samlad trupp vid staketet och tittade intresserat på oss. Parrys hjärta började bulta våldsamt och han tvärstannade och frustade av skräck. Jag tog fram telefonen och ringde fårgården för att fråga om det fanns någon omväg runt kvigorna. Fick till svar att den omvägen var 8 km lång, men ägaren skickade sitt barnbarn för att mota bort kvigorna från vägen så vi lyckades verkligen ta oss förbi. Efter att ha duschat hästarna och släppt dem i hagen fick vi en härlig middag och kunde sen avsluta kvällen i en badtunna med +42 grader. Sen sov vi gott i gäststugan!


Så var det dags för sista delen och sista dagen på ridturen runt sjön Unden i Tiveden. Onsdag den 9 juli: Glada och nöjda på alla sätt lämnade vi Åsebol Fårgård för att rida sista sträckan. Visserligen var jag lite orolig för eventuella kor efter vägen. (Måste nog köpa några kalvar så Parry Hotter får vänja sig). Det var så jag gjorde för att vänja honom med får. Förut hade han "fårskräck" men numera går hans gamla tackor Märta och Bärta och betar i hagen hos Kenta i Stora Mellösa). Vi hade också ytterligare ett hinder att klara som vi visste om. Under året har sju jättestora vindkraftverk byggts precis där ridled Tividen går fram. Ingen har ridit förbi dessa före oss så de ridledsansvariga var ivriga att få höra hur det skulle gå att komma förbi dessa.


Första etappen gick på landsvägen förbi stora hagar där det borde gå kor och beta, men som tur var såg vi inte till några. Sedan vi svängt av och följt en skogsväg ganska långt fick vi ta av in i skogen. Det blev snart mycket svårt eftersom vi inte kunde hitta en enda pil med Ridled Tiveden. Vi försökte åt alla håll men där var bara långt gräs med grenar insnärjda. Det var inte möjligt att ta sig fram. Vi fick rida tillbaka och följa vägen. Tur vi hade karta! Ridleden skulle följa vägen och efter ett antal kilometer hittade vi en ridledskylt och kunde konstatera att vi var på rätt väg. Efter en rejäl paus fortsatte vi och började så småningom närma oss de stora vindsnurrorna. Jag ångrade att jag inte tänkt på att sätta bomull i öronen på hästarna, men där vi befann oss fanns ingen att tillgå utan vi måste fortsätta framåt. Hästarna lyfte på blicken och kollade de stora vingarna som rörde sig majestätiskt med ett vinande ljud. Man hade byggt en ny väg för att kunna köra bil till alla snurrorna. Vägen var belagd med vita stenar och eftersom solen sken så skapade vingarna stora skuggor som rörde sig över vägen. Jag undrade naturligtvis hur detta skulle gå men ridleden korsade bara vägen och vi kunde snart fortsätta i skogen efter att ha passerat alla vindkraftverk utan problem.

Slutligen nådde vi vår upphämtningsplats efter tre timmar på hästryggen. Vi blev hämtade med bils och min transport och hästarna klev på utan problem! Fast Bosse tyckte att det var väl ”attan att vi inte ridit runt hela sjön Unden, nu när vi ändå var på gång”! Men jag tror jag lovade honom att det ska vi göra nästa år istället, fast å andra sidan kanske vi tar en annan ridled då. Ridled Tiveden ska vara 30 mil lång så det finns lite att välja på! Är det någon som vill följa med så hör av er till mig! Det vore roligt om vi var flera!

onsdag 30 oktober 2013

Bättre sent än aldrig...


Nu ska jag äntligen ge mitt bidrag till fantastiska Ridleden i Tiveden genom att skriva om våra två ridturer 2012 och 2013. Det är roligt att läsa  blogginläggen och att fler och fler upptäcker detta underbara sätt att semestra på för både häst och människa.



 Vår häst Cefyr har nu gått ca 60 mil ridleder på bla Sörmlands  Ridled, Ridled Skagern runt och nu tre gånger i Tiveden.  Cefyr är ett halvblod som annars tränas i dressyr och
hoppning på hobby nivå och står på Billdals Ridklubb i Göteborg. Min man Magnus
och jag delar hästen och får därför alltid hyra en häst till när vi ska ut på ridled tillsammans.

Hösten 2012 red vi för andra gången i Tiveden. Denna gång ville vi rida Unden  runt och hade avsatt 6 dagar. Vi började i Kopparhult och red den vackra vägen  längs Unden till Kilstorp. Här stannade vi i två nätter och tog en dagstur nästa dag på Grönelidsleden.

 Dag tre lämnade vi mysiga Kilstorp där vi blivit så väl omhändertagna och bott så fint mitt i skogen.

Vi skulle vidare mot Åsebol men tog en omväg över Anderstorp och lunch rastade i Finnerödja hembygdsgård.  Där fanns fina rasthagar för hästarna och vi själva kunde sitta bekvämt i trädgården på hembygdsgården och äta vår lunch.

 Det vart en ganska lång dag och det var skönt att nå Åsebol där vi visste att badtunnan väntade.  Här bodde vi i nybyggda gäststugor och hade tillgång till både bastu och badtunna och kalldopp i ån. Hästarna hade stora och fina hagar att gå i med mycket gräs.


Dag 4 tog vi oss  vidare till Sätra. Det var en vacker väg längs Unden och vi passade på att rida upp den lilla omvägen upp till utsiktspunkten där vi hade en strålande utsikt över hela sjön.
Till Sätra känns alltid lite lyxigt att komma då man bor så fint på herrgården.

Dag 5 red vi vidare till Ösjönäs. Det regnade och vi tog därför en liten genväg och hoppade över Mon
och red istället grusvägen direkt till Ösjönäs.

 Ösjönäs är en utav våra favoriter och det vill vi inte missa på vår ridled. Värdparet Jessika och Klas
är alltid lika roligt att träffa och få höra om alla deras reseäventyr de gjort med familjen.  Vi hade bokat två nätter där för att också hinna se lite av Tivedens nationalpark.

 Så dag 6 blev lite av en vilodag med cykelutflykt till nationalparken där vi tog en lång promenad
Det blev trots allt en liten ridtur på eftermiddagen då vi gjorde nationalparksrundan.

 Den kvällen blev det grillmiddag i i Indiantältet tillsammans med de övriga gästerna.
Jättetrevlig avslutning på vår ridled denna gång innan hemfärden till Göteborg nästa dag.



 

Maj 2013 var det dags igen.


 Cefyr börjar lära sig livet på ridled och är en riktig ledarhäst så denna gång tog jag med mina väninnor istället för maken.


Vi var tre ryttare från Göteborg och två från Stockholm. Då Tiveden ligger på lagom avstånd från både Stockholm och Göteborg så vart detta ett perfekt upplägg för att få rida med min syster och hennes kompis från Stockholm och mina vänner från Göteborg.

Vi hade bokat en långhelg torsdag till söndag och kom precis samtidigt till Ösjönäs lagom till lunch. Medans våra hästar fick vila i hagen efter bilfärden installerade vi oss och åt vår lunch innan vi
tog en härlig eftermiddagstur runt hela nationalparksrundan. 

Vi hade två hyrhästar och tre egna så de var lite ovana vid varandra första dagen men sen löpte det
på och alla hade samma tempo och vi turades om att rida först. När vi kom tillbaka från nationalparksrundan badade vi bastu innan vi blev upphämtade av Monica Bergerstedt för att äta middag på den underbara lilla restaurangen i skogen.

 Tiveden har verkligen allt. Mitt i skogen ligger en riktig gourmetrestaurang i en topprenoverad gammal lada. 

Monica har blivit en väldigt uppskattad vän och det är så härligt att se allt engagemang som hon och hennes vänner lägger ner för att vi skall få uppleva Tivedens fantastiska natur.

 På fredagen gav vi oss av mot Sätra. Halvvägs har Monicas gäng byggt jättefina rasthagar och ett
bord vid sjön där vi kunde sitta och äta vår lunch.

Efter långa galopper kom vi sen fram till lyxiga Sätra. Här blev det bastu och bad i ån innan middagen.
Det är underbart att kunna få ha det så bekvämt efter en hel dag på hästryggen.

På lördagen red vi vidare till Granvik. En annan favorit nere vid Vätterns strand. Här finns det fina hagar till hästarna och middagen som serveras i antikaffären är en riktig upplevelse.

 Här sitter man mitt bland alla antikviteter och äter på vackert porslin med små prislappar på. Här finns verkligen känslan av genuin miljö som förstärks av det trevliga värdparet.
Höjdpunkten denna dag var att vi lyckades få en timme i den vedeldade bastun alldeles vid stranden innan middagen. Helt underbart ställe och kan varmt rekommenderas. Jag tror den bokas via campingplatsen. 

 Nästa dag söndag var vår sista dag och vi tog oss tillbaka till Ösjönäs.
Det var en ganska kort sträcka och tog bara 2 timmar så vi red utan rast och tog vår lunch på Ösjönäs innan vi packade ihop oss inför hemfärd.


Denna runda har allt om man bara har en långhelg på sig. Ösjönäs, Sätra och Granvik är alla tre i topp när det gäller boende för både hästar och ryttare.  Alla ligger vid vattnet och har tillgång till bastu. Det är lagom etapper varje dag och ridvägarna är helt underbara. Många långa galopper
på mjuka skogsvägar eller spännande skogstigar i trollskog. Väldigt varierande terräng och det har lagts många ideella timmar på att göra stigarna framkomliga med träbroar och utfyllnad där det är sankmark.

 Återigen ett stort tack till er alla som är engagerade i ridleden för ert enorma arbete.

Vi som var med var Helena Dahlsten, Linda Karlsson, Mona von Matern, Annica Vellinga Jacobsson och jag själv.

Hoppas vi ses på ridleden!

Barbro Wennerholm

söndag 6 januari 2013

Fyra damer på långritt

Tiveden år 2012


Ja så har ett år gått igen och jag sitter här och ska berätta lite om vårt årliga ridäventyr.
Som jag berättat om tidigare så är min trogna svarta kompis fortfarande skadad men hovbenet läker som det ska men det tar tid.
Mitt quartersto Miss Naomy Major som jag tänkte ta med på turen visade sig lida av ett gammalt sömstick och det påminde sig när hon gått en sträcka på en mil. Sandra tyckte att jag skulle to Smoke Squall men det skulle bli så besvärligt att ha en hingst med så min väninna Yvonne var så snäll och lånade ut sin fina nordsvenska travare till mig.
Toddy visade sig vara en riktig pärla, snäll, säker på foten och orädd.



Vi var 4 glada damer som skulle rida i år. Jag på Toddy, syrran på Midnight, Yvonne på Chappe och Lena (en kompis till syrran) även hon på en lånad häst, Lappen som varit med 2 ggr tidigare. 

Dag 1

Vi hade bestämt att börja vår tur hos Birgitta i Allmänningarud dit vi kom vid 12 tiden och så skulle vi rida till Kilstorp samma dag. Eftersom vi inte skulle ha med oss packningen på hästarna som vi haft de första åren utan den skulle köras från ställe till ställe hade nog en del av oss tagit med massor med "nödvändiga" saker. Allt skulle nog inte få plats i bagaget på en normalstor bil så det bestämdes att Anna-Karins hästtransport fick fraktas med varvet runt.



Lena och Arne Gribing kom och hälsade på och gav oss varsin snygg ridledströja.
Dom skulle sedan ta transporten till Kilstorp.

Vädret var skapligt när vi gav oss iväg solen tittade t.om fram när vi red den fina vägen över Slottsbol, det är verkligen vackert där och en upplevelse att rida genom det högt belägna byn och sedan över berget med berg i dagen.
Det hade ju regnat en hel del i sommar men det var inga besvär med att ta sig fram den sträckan. Man får rida förbi många fina välskötta små hus och människor vi träffar på vägen vinkar glatt till oss.

Vi märkte ganska snart att 2 av hästarna ville vara i täten. Dels var det Toddy som är ranghög och så var det Lappen. Lappen vann fajten då han stegade på fortare så Toddy fick trava ikapp i ett kör, något jobbigt blev det till slut men Lappen var tydligen svår att hålla in.

Sista sträckan fram till Kilstorp är en väldigt fin väg där man kan trava eller ta en galopp om man vill.
Väl framme vid Kilstorp möttes vi av Britt-Marie som installerades oss i det söta lilla torpet.
Här har vi varit förut , åtminstone tre av oss så vi släppte hästarna i två av hagarna.Vi satte oss till  bords och B-M bjöd på förrätt, middag och efterrätt. Det känns så lyxigt att få sätta sig  och äta så mycket god mat efter en lång dag.

Dag 2

Idag skulle vi rida till Grönelid och det såg ut som om vi skulle få göra det i regn.
Efter en frukost som hette duga sadlade vi på , stuvade in allt som vi inte skulle ha med oss i transporten,satte på regnkläderna och gav oss iväg.
Vi är ju inte direkt snabba att komma iväg, så klockan han nog bli bortåt 11 men sträckan till Grönelid är ju inte så lång.
Den här sträckan har vi ju ridit några gånger men det är alltid lika vackert att rida turistvägen som går bredvid Unden, så vad gör väl lite regn.



När vi närmade oss Häggeboda hade det slutat regna och vi frågade Elin på Pensionatet om vi fick rasta i deras hagar och det fick vi.
Det började mullra från svarta moln runt oss så lunchrasten blev inte så lång. Det är ganska jobbigt att dels hålla i hästen sedan matlådan,drickat och försöka få in något i munnen.
Ingen av oss hade lust att sadla av utan vi ville komma iväg. Färden gick vidare ner mot Tived där vi skulle vika av mot Grönelid. Solen tittade fram nu och det mullrade ganska kraftigt runt om oss.
Lena o Arne dök upp med kameran, men hästarna ville inte alls stå bredvid varandra för ett gruppfoto.

                                                          

Eftersom det regnat mycket var en del av  leden väldigt slipprig och i en nedförsbacke gled Toddy och trampade av sig en framsko.
Som tur var såg Yvonne det så jag kunde ta med sko+ sula till Grönelid.
När vi kom fram blev vi väl mottagna av Camilla, hennes sambo Viktor och Camillas pappa. Camilla ringde till sin hovslagare som lovade att komma kl 8 dagen efter.
Camilla hade gjort iordning 2 små hagar på ett gärde men när åskan började braka loss  blev hästarna oroliga och vi var rädda att dom skulle ta sig ut ur hagarna.
Chappe och Toddy fick låna ett par boxar inne, så att Toddy skulle vara på plats när Hovslagare Ulrika kom.
Viktor visade sig vara en riktig tusenkonstnär. Han lagade maten och underhöll oss sedan med sång och musik. 
                           
 

Dag 3

Ulrika hovslagare kom kl 8 och satte på Toddy skon igen och efter en god frukost gav vi oss iväg.
Solen sken på oss när vi närmade oss Ösjönäs och innan vi kom fram till det vackra hästbadet blev Toddy väldigt orolig. Han tittade bakåt och ville vända om flera gånger men jag märkte inget konstigt och ingen annan heller.
När vi kom fram till hästbadet såg vi kanotister en bit ut på sjön som paddlade på med gula paddlar och Chappe blev väldigt orolig.

 

Vi fick ge oss iväg därifrån och efter det gick Chappe i "passage" säkert en halvtimme. Det gick inte att lugna honom och svetten droppade om honom.
Yvonne trodde att det berodde på en kombination av för mycket havre och paddlare. Det fanns nämligen kvar kraftfoder i krubban hos Camilla som han hann smaska i sig innan Yvonne hann hejda honom så han snetände nog på det.
Stackars Chappe, det var nog jobbigt för honom men det såg ju väldigt elegant ut.

Ridleden gick sedan vidare på den fina vägen till Mon sedan en bit på bilvägen förbi Stenkällegården innan leden vek av till Granvik. Sedan följde en grusväg genom skogen och vi passade på att luncha vid en uppställd barack där det fanns lite bete till hästarna.



När vi skulle ge oss iväg kom regnet så vi hann precis få på oss regnkläderna.
Skuren drog snabbt över och vi kunde fortsätta i solsken.
Ekarna vid Djäknetorpet tittade vi på från vägen, vi tyckte att det var onödigt att ta stigen förbi pga det myckna regnandet.

Väl framme i Granvik sadlade vi av och ledde upp hästarna till hagarna som ligger en bit bort. Ombyte på vandrarhemmet och god middag hos paret i Antikaffären. Lite udda är det ju att äta middag medans man gör loppisfynd.
Det blev några halsband och ett par lyckoänglar i år också. Jag beundrade tavlan med highland cattle som jag såg förra året och Anna-Karin trånade efter en annan tavla.(Båda finns hos oss nu men det är en annan historia.)

                                                         
Yvonne, Anna-Karin o Lena framför vandrarhemmet i Granvik,












Dag 4

Frukost serverades på loppiset och så iväg igen.
Idag skulle vi rida till Sätra. Anna-Karin och jag var ju där för ett år sedan och tyckte att det var lite extra lyxigt på vår ridsemester.
Jag gruvade mig lite för en sträcka som vi skulle rida( den västra vägen från granvik och upp till Herrängen. Jag kom ihåg vilken brant uppförsbacke det var i ravinen och den ville jag inte rida nerför i det slippriga föret som var för tillfället.

Efter ett lugnande telefonsamtal till Monica fick vi höra att leden hade dragits om precis där och gick lite högre upp och sneddade nerför berget. Skönt!

Allt gick bra trots att vissa sträckor var väldigt besvärliga pga det myckna regnandet och i Igelstad hittade vi det perfekta stället för lunch där det fanns gott om bete till våra hungriga hästar. 
Det smakade bra med falukorvsmackor och kaffe och vi kunde mätta och nöjda fortsätta vår tur.
Vi red bredvid Undens södra vikar och sedan förbi Tolsjöhult.


På ett ställe red vi fel och hamnade långt uppe på ett hygge men då såg vi en grupp ryttare som red åt ett annat håll. Ibland ska man ha tur.
Vi red tillbaka och pratade med gruppen som kom från Ösjönäs och liksom vi skulle till Sätra. Vi fortsatte på rätt väg , den södra vägen till Sätra men den var väldigt besvärlig på många ställen.
Sista biten gick på grusväg som tur var för när vi kom fram till Sätra och sadlade av hade Midde nästan tappat en sko.
Och när vi stod där och letade hovslagare kom det en kille med hund förbi och han var hovslagare! Ibland ska man ha tur!
Han for hem och hämtade sin utrustning och grejade snabbt Middes sko.

  Middagen var utsökt och efter var det väl tänkt att vi alla skulle basta och bada men det var bara Yvonne och Anna-Karin som orkade med det.  Jag somnade ovaggad framför tv:n i mitt enkelrum.

Dag 5

På alla ställen vi varit har det serverats en maffig frukost så vi gav oss iväg med stinna magar. Ösjönäsgänget hämtade sina islandshästar samtidigt med oss men vi lät dem ge sig iväg innan vi gjorde iordning våra pållar.

            Här står Yvonne med Chappe och Toddy.                                          

Idag skulle turen gå den nya leden upp till Åsebol.
Spännande med nya leder.
Anna-Karin och jag har säkert ridit alla snart för det här är femte gången.

Leden går norrut en bit efter sjön ,en väldigt vacker och lättriden grusväg innan den svänger av uppför österut. Sträckan förbi Valsjön är en upplevelse att rida, leden går alldeles vid sidan om sjön.

Vi fortsatte vårt gnatande om vem som skulle gå först men Lappen kunde inte gå bakom utan stegade förbi i ett kör, detta gjorde att vi missade leden norrut och kom tillbaka till korsningen vid Tolsjöhult. Hur kul var det att rida tillbaka, visserligen fanns där en vacker rastplats vid sjön Unden där vi kunde studera kartan.

När vi skulle ge oss av därifrån kom dagens regnskur och vi fick snabbt dra på regnkläderna för att efter skuren ta av dem igen. Det var ju inget fel på värmen precis.

Vi skippade att rida upp till Lindbergs klint där man har utsikt över nästan hela Unden det var ju inte så kul när det var blött och halkigt.

Nu fortsatte leden på en grusväg nästan utan bebyggelse och vi hittade ett bra lunchställe. Maten som vi fått med oss ifrån Sätra var helt fantastiskt god.



Rökt viltkött med potatisgratäng plus tomater. När vi avnjutit vår lunch med kaffe  fortsatte vi vår tur norrut.

Leden gick nu på en fin skogsväg upp till västerfallet där bilvägen tog vid en bit.
Vi tog en avstickare upp till Gullebolet och tittade på den gamla släktgården och fortsatte sedan upp till Skaga Kapell. 
                                                                         
Jag blev överraskad av att se mitt armband ligga där,gjort av sten. Det kallas frälsarkransen och alla stenarna(pärlorna) betyder någonting.
En stunds meditation.

Lite historik om Skaga stavkyrka.
Den första byggdes på i början på 1100 talet av vikingahövdingen Ramunders dotter Skaga. Hon lät bygga den till sin make.
Den revs år 1826 för att få slut på en offer kult som uppstått vid den källa som rinner upp vid kyrkan. Efter en rekonstruktion byggdes kyrkan upp igen 1960.
År 2000 brann den upp men byggdes igen år 2001.
Väl värt ett besök.

Efter ett telsamtal med Arne i Åsebohl mötte han upp alldeles innan bron vi skulle över. Han visade oss på kartan några alternativa ridvägar då lederna var för dåliga pga allt regnande.

                                                    
Några av oss valde att gå över bron men det var ingen trafik alls.

Leden fortsatte sedan slingrande förbi och nästan igenom små söta gårdar varvat med nybrutna leder genom tät skog, på ett ställe gick leden igenom ett helt hav av stora blåklockor.
Hur vackert som helst.

När vi kom upp till Björnmossen kände A-K och jag igen oss från förra året. Här är fin väg sedan ända upp till Åsebol. Sista biten tror jag hästarna var lite trötta så vi hoppade av och gick. Det kändes som om den här sträckan var den längsta säkert pga felridningen.

Vid Åsebol fick hästarna stora fina hagar och sprang lyckliga omkring i solenskenet.

Arne hade börjat elda i badtunnan och efter en jättegod och trevlig middag tillsammans med värdparet visade Ann sitt arbete med ull. Massor med fina konstverk.

När det började mörkna var det dags att hoppa i tunnan. Arne hade laddat upp med starköl så vi blev tillräckligt modiga att kasta oss i bäcken med jämna mellan rum för att svalka oss.




Arne sa skrattande dan efter och sa att vi hade låtit som en hel klass skolflickor.
Väldigt trevligt och mysigt hade vi.

Dag 6

Dan efter åt vi frukost och gjorde matsäck av det som fanns i de sprängfyllda kylskåpen och påbörjade vår sista dag på vår ridsemester. Fina ridvägar fram till Barrud och där kom vi på sträckan över bergen till Slottsbol.

När vi kom till Högsåsen bestämde vi att ta den lilla extra vägen runt tillbaka till Allmänningarud. Här finns några jättefina galoppsträckor och vi satte fart. Tjoho vad det gick undan!

På ett ställe tyckte sig  Lena  se björnspår på ett ställe och det var verkligen en jättetass. Vet inte om det finns björn här. Vi har inte sett annat än rådjur och massor av kantareller iår men vi har ju sett en helt underbar natur, jättefina leder (kanske lite blöta iår) och en härlig utsikt över Unden.

Hos Birgitta blev vi inkvarterade i det jättegulliga torpet och fick en god middag som alltid hos henne. Vi satt uppe en bra stund på kvällen och pratade innan vi somnade.

Dag 7



Anna-Karin och Lena drog hem genast efter frukosten men Yvonne och jag hade bestämt oss för att se lite av Tiveden utan häst.

Stenkällan blev målet för dagen.



Vilken natur! Här går inte att ta sig fram på hästryggen bara till fots själv.
Urgammal skog och jättestenblock. 
Vi hade tur med vädret, solen sken ner på oss mellan de gamla trädstammarna.

  
Så här ser stenkällan ut.
Det är en upplevelse av många i Tiveden som rekommenderas.

På tillbakavägen hittade vi Pors som vi plockade med oss för att smaksätta bl.a snaps.
Vid ICA köpte vi med oss en smarrig lunchtallrik som vi åt i Alnerud.
Hästarna hade fått gå kvar i deras hage och haft det bra hela dagen innan det var dags att åka hem. Birgittas man Tommy hjälpte oss med kontakterna som krånglade i transporterna . 
Tack Tommy som ställde upp och hjälpte oss.

År 2012 års ridsemester är till ända.
Vi har som vanligt ridit på fina leder, sett mycket efter vägen och träffat många jättetrevliga människor. Både gamla bekantskaper och nya.

                                    Ett stort tack till alla som har ställt upp för oss, hoppas vi  träffas igen.

                                                     

                                        Brittmarie, Anna-Karin, Yvonne och Lena på trappen vid stugan i Åsebol.

Skrivet av Brittmarie Håkansson.

onsdag 2 januari 2013

Unden runt på fem dagar

Härtisdagen den 24:e juli 201

Und Utisdagen den 24:e juli 2012nden runt på fem dagaren runt på fem dagar

Här är Kjell Elissons och hans dotter Joannas berättelse om deras ridtur runt Unden som började 10 juni 2012.


Dag 1

Min dotter och jag hade i föresats att rida en vecka i vackra Tiveden som jag åkt igenom med bil i vintras och förstod vara värt en återbesök. I bakhuvudet hade jag läst att det fanns ridleder i denna stora skog som någonstans i skolböckerna nämndes i samma andetag som Kolmården.

Efter en snabb sökning i Google fann jag hemsidan och tänkte att detta är bara att boka in. Eftersom dottern hade semester i juni så varför inte, vi börjar med det. Det geniala i upplägget var att det var bara att maila ansvarig Monica Bergerstedt om förslag på hur en vecka kan se ut. Det tog tre dar så låg förslaget i inboxen. Offert och accept, svårare var det inte.

Tanken var att vi skulle ta våra två hästar och rida två till tre mil per dag, få alla måltider serverade och hästarna skulle kunna gå ute på nätterna och beta. Men, en av hästarna, dvs Fimpen, blev tyvärr halt nån månad efter bokningen, men vi hade gett oss fasen på att detta skull bli av trots det. Ett samtal med kompis Ella på Prinsens Araber med många hästar om lån av en, skulle detta ordna sig. Så efter provridning av lånehästen så begav vi oss iväg till första ställe för middag och övernattning för häst och ryttare.

Vi hamnade hos Birgitta och Tommy Lindwall på Alneruds hästgård i Allmänningarud. Efter utsläpp i stor hage försvann hästarna ner i betet och hade glömt oss människor. Det hade inte Birgitta och Tommy. Vi installerades i deras trevliga gäststuga. Middag bestämdes till att intas efter en kort ridtur.

Hästarna hämtades och gjordes iordning. Den korta ridturen tog två timmar men det kändes väldigt bra inför den kommande veckan. Väl tillbaka bjöd Birgitta på god gryta med efterrätt - rabarberpaj! Vi tänkte att blir veckan så här bra så kommer vi bli rejält bortskämda. Ner i bingen efter en lång dag sov vi som stockar.

Måndagen den 11 juni vaknade vi utvilade och pigga, förväntansfulla över ridningen. Upp ur sängen och kollade att hästarna inte rymt. Dom såg ut att ha haft en bra natt med mycket att äta.

Hästarna ja, lite kort om dom. Vår egen 15 årige travare Texas reds av dotter Joanna. Vi har haft honom i 10 år och vi känner honom utan och innan. Vi litar på honom till 100 %, han överraskar aldrig när han utan förvarning tvärstannar eller från joggning gör en 180-graders vändning på framdelen. Dessbättre är han super i ny terräng där han inte har några idéer om hur det skall vara. Han är en vältränad distanshäst och skulle orka med veckan.

Lånehästen Elf är en femårig arab-valack, startad i en 40 km Clear Round under våren. Han är relativt liten men kompakt och viktbärande. Stabil till kynne och väldigt söt. Jag brukar aldrig tycka hästar är söta, men han är faktiskt det.

Efter en rejäl frukost hos Birgitta bestämdes att vi inte behövde rasta under vägen till nästa gård. I upplägget med Ridleder Tiveden transporteras vår packning vidare till nästa ställe. Väldigt praktiskt, skönt att slippa packa med täcken och annat som man gärna vill ha med för en vecka. Lunchen följde alltså med till Kilstorp som var nästa anhalt. Det enda vi hade med i våra sadelväskor var vatten och regnponchos samt den stora kartan över ridlederna.

Den ridled som vi tog, Högåseneden, gick genom vacker natur, fri från bilar, på små skogsbilvägar och stigar. Ridningen gick lugnt och behagligt. Mycket skritt och lite trav emellanåt. De tjugo kilometrarna avverkades på två timmar och en kvart. Kilstorp skulle visa sig vara en mycket trevlig gård som låg lite avsides. Boningshus, gäststugor, stall och "servicehus" med dusch och bastu.

När vi kom dit, kom även regnet. Hur skulle detta bli?

Vi skyndade att plocka av allt från hästarna, det är ju en hel del vilket bilden visar.


Tur att packningen hade kommit från Allmänningarud så hästarna kunde få sina täcken. Både för att hålla sig torra men även som skydd för allsköns flygfän vilka är ett irritationsmoment när hästarna skall beta. Alla grejer stuvades snabbt in i stallet som fanns på gården.


Gäststugan som vi disponerade hade en veranda så det var helt naturligt att sitta där och äta lunchen som Birgitta tillagat: pizzapaj, vilket smakade väldigt bra.

Resten av eftermiddagen gick åt till kortspel. Jag lärde Joanna spelet Plump, vilket skulle visa sig vara favoritsysselsättningen på kvällarna. Det är ju alltid så att när man lär någon något nytt kortspel så åker man alltid på stryk själv så länge nybörjarturen håller i sig.

I stugan var det varmt och skönt. Britt-Marie, som vår värdinna heter, hade varit upp till stugan på morgonen och tänt en brasa i den öppna spisen som var utrustad med kassett, vilken var varm ända till kvällen.

Hästarna var inte helt nöjda i hagen. De hade gått tillsammans i tre dygn för att lära känna varandra men nu började Texas valla Elf. Vi förstod att det inte skulle bli någon vila eller betande under natten. Som tur var fanns här två hagar jämte varandra så det var bara att flytta över Elf i en egen hage.



Så småningom dök vår värdinna upp och ny måltid dukades upp. Återigen med härlig efterrätt. Det var ju tur att vi rörde på oss under dagarna annars skulle vi rulla runt sjön! Efter mer kortspel kunde vi så småningom krypa till kojs, vi somnade till det stilla duggregnet som var så fint att det nästan inte syntes.

Tidigt tisdag morgon vaknade jag till, klockan var tre, och jag gick ut till hagen för att titta till hästarna. Det mycket lätta duggregnet hade tydligen fortsatt hela natten. Hästarna såg ut att beta i lugn och ro så jag kunde lugnt lägga mig igen för att somna om.

Vi hade bestämt med Britt-Marie att äta frukost vid pass halv-niotiden. Efter uppgång och ny titt på hästarna kom hon för att laga frukost till oss. Vad jag som försumlig far hade missat i bokningen av ridveckan, var att Joanna är laktosintolerant, dvs inget mjölksocker för hennes del. Detta sa vi till Birgitta redan vid fikat när vi kom till Allmänningarud. Så medan vi red en runda på söndagen, åkte hon iväg för att handla laktosfri mat. Och, detta meddelades också tacknämligt vidare till alla där vi skulle bo och äta. Britt-Marie hade laddat upp med ordentligt med laktosfri glass, mjölk och grädde.


Återigen en riktigt gedigen frukost till oss ryttare. Det var ingen kontinental frukost direkt utan rejäl kost för aktivitet. Före avfärden gick vi en promenad ner till sjön Unden som låg nån kilometer bort. Vi stod på stranden och betraktade sjön vi skulle rida runt och tyckte att den såg stor ut. Hur skulle vi orka eller hinna på fem dagar?


Dag 2
Efter hjärtligt farväl och tack för gedigen gästfrihet, sadlade vi hästarna och satte av mot nästa mål - Ösjönäs. Vi hade en lång ritt framför oss. Det hade slutat dugga men det var ändå lite ruggigt ute. Blåsigt och småkyligt.

Vi hade nu fått med oss matsäck så under dagen skulle vi rasta. Ridleden gick nu över på östra sidan av Unden. Vi red helt nära vattnet på den gamla landsvägen. Tyvärr blåste det rakt mot oss från sjön och hästarna gillade heller inte skvalpet från vattnet utan gick och tryckte mot vänster sida av vägen. Tänk vilken härlig del detta skulle kunna vara om det var sol och vindstilla, tänkte vi medan vi kämpade på.

Trots mer kläder kändes det kyligt under hela förmiddagen.

Vid tvåtiden stannade vi för att rasta. Hästarna fick beta. Texas fick på sig grimma och Elf hade ett distansträns där man lätt kan knäppa loss bettet från tränset. Vår matsäck bestod av härlig kycklingsallad.

Vi  började märka en viss trötthet bland hästarna. Vi gissade att de inte sovit under natten. Började därför ringa till Ösjönäs för efterhöra möjligheten till box istället för hage kommande natt. Enligt hemsidan skulle detta var möjligt. Jag fick lite svävande svar så jag gissade att vi skulle kunna lösa detta på plats.

Jag hade också under hand kikat på kartan som vi fått med oss och insåg att det vi trodde vara Unden när vi startat på förmiddagen, helt enkelt var en vik av sjön som i sin tur heter Insjön!

Efter en väldigt lång dag till häst, mer än fem timmar, kom vi äntligen fram till Ösjönäs som skulle bli nästa plats för mat och vila. Där höll man emellertid på med någon räddningsinsats av någon som vandrat i nationalparken som inte ligger så långt ifrån Ösjönäs.

Väl framme släppte vi hästarna i en stor hage. Själva skulle vi bo på vandrarhemmet.

Efter installation i vandrarhemmet, med dusch och uppfräschning, inväntades middagen: Det skulle serveras rökt Vätternröding med färskpotatis. Bara jag skriver dessa ord vattnas det i munnen på mig. Gud vad gott! Återigen, vilken tur att vi håller igång på dagarna.

Medan vi väntade på middagen ringde telefonen. En dam som presenterade sig som Inger Hammar. Hon berättade att vi skulle äta middag hos henne dagen efter och hon undrade vad vi var sugna på. Jag hade inga ideer men Joanna visste direkt: spaghetti och köttfärssås. Inger lät skeptisk, men hon lovade att se hur hon skulle kunna piffa till detta. Efter promenad på maten, kortspel och titt på hästarna var det dags att sova.



Innan vi somnade summerade vi dagarna och konstaterade att detta skulle ha varit perfekt för Fimpen. Lugnt och sansat med långa dagssträckor. Men vi var glada att vi fått låna Elf, en stabil kamrat på färden.

Dag 3
Onsdagen den 13 juni vaknade vi till en vädermässigt bättre dag. Solen skulle skina och det skulle bli varmare än på länge. Idag skulle vi rida ca 20 km och valde att inte ha med lunchen i packningen utan den åkte med det övriga till nästa anhalt. Granvik ligger alldeles syd om Unden, vid stranden av Vättern. Återigen skulle vi bo i vandrarhem. Innehavaren Per hade skickat detaljerad information vandrarhemmet och dess omgivningar.

Monica Bergerstedt från Ridleder Tiveden ringde under dagen och undrade från vilket håll vi skulle rida till Granvik. Anledningen var att det var en bit mellan vandrarhemmet och hästhagarna. Om vi skulle komma till vandrarhemmet först skulle vi få leda hästarna till hagarna och omvänt, om vi kom till hästhagarna först, skulle vi få bära sadlarna till vandrarhemmet. Mer om det nedan.

Hursomhelst, efter en rejäl frukost serverad av Jessica och Klas på Ösjönäs, var vi klara att sadla och packa oss iväg till Granvik.



Det var en mycket vacker del av ledsystemet, dvs mellan Ösjönäs och Granvik via Mon. På de hårda grusvägarna valde vi att leda hästarna för att själva få röra på oss litet. Efter avtag från en av dessa vägar började Elf halta. Snabb koll av hovarna upptäcktes att en sten fastnat mellan sko och stråle. Med hovkrats var den raskt återbördad till vägenbanan och Elf kunde befrias från hältan.

Litet om utrustningen. Texas sadel passade alldeles utmärkt på Elf. Det är en Podium distanssadel, väger 3 kg och väldigt bekväm. Tränset är som sagt ett distansträns där man kan ta av och sätt tillbaks bettet väldigt enkelt. Fimpens sadel lade vi på Texas. Det är en Hector-sadel och eftersom han är ganska slimmad satte vi dit en brösta för att undvika att sadeln glider bakåt. Eftersom Joanna inte ridit i den sadeln tidigare, den är väldigt hård, saknar stoppning i sätet, sydde jag om Ikeas Ludde lammskinn för att bli bekvämmare att rida med. Tränset är ett västernträns med stångbett. Istället paddar under sadlarna använder vi renskinn.

Vi införskaffade även en sadelväska från Distansritt.nu. Massa bra fack för diverse prylar man behöver på långritten. Både Podiumsadeln och tränset kommer därifrån.

På många sträckor kunde vi trava på ordentligt, Elf valde själv galoppen för att hänga med Texas trav. Sista biten ned till Granvik var riktigt rolig att rida. Hästarna kändes väldigt pigga. Under skrittpassen brukade vi säga till varann att detta skulle vara bra för Fimpen.

I det sista bestämde vi oss för att anlända till Granvik den väg där vi skulle träffa på hagarna först. Här hade Ridleder fått anlägga rejäla hagar. Hinkar fanns på plats och anvisning var vatten kunde hämtas. Hästarna befriades från sadlar och svampades av innan insläpp i hagarna.


Elf rullar sig.


                                                       Texas kan oxå!

När hästarna var installerade tog vi sadlar och träns och började gå mot det håll vi trodde vandrarhemmet låg. Vi hamnade nere vid hamnen, vilket var helt fel. Snabb titt i Pers mail: vi insåg att vi måste vända. Vi var hungriga och packningen var tung, vi var trötta och solen gassade. Humöret sänktes... 


Det var bara att bita ihop och gå tillbaks den knappa kilometern. Väl på plats dumpade vi sadlar och annat utanför varandrarhemmet, fann nyckeln till ytterdörren och kunde hämta lunchen som stod precis innanför. Utanför fanns bänkar, stolar och bord så det var bara att slå sig ned i solen och mumsa i sig pastasalladen som tillsammans med en dressing, det smakade förträffligt.

Vandrarhemmet i Granvik är inrymt i en gammal skola. Stora matsalen fungerade nog även som gymnastiksal på den tiden skolan var i bruk. Vi hittade snart till vårt rum och kunde packa upp för nödvändig dusch. Efteråt gick vi upp till hästarna igen och fyllde på vatten i deras hinkar. Ridleder Tiveden hade anordnat med hinkar så det var bara att gå till närmaste granne och fylla dessa. Grannen tyckte det var trevligt med hästfolk, det rådde ingen tvekan om.
Vi hade bestämt med Inger att vi skulle äta klockan sju. Fram till dess gick vi runt i hamnen och läste på alla skyltar som hembygdsföreningen satt upp och som berättade om ortens historia. Mycket intressant.

Vid sju gick vi in i det hus som var skyltat med Antikt Loppis Café. Här fanns allsköns blandning av allt man kan tänka sig. Mitt i affären var det dukat för två personer vid ett gammalt bord. I ett hörn av affären stod Inger och lagade mat. Mycket originellt. Vid något samtal med Jessica eller Klas hade man sagt att Inger lagar mycket god mat och att deras turridningar brukar ta svängen förbi Inger för lunch. Men detta hade vi inte kunnat föreställa oss.

Inger hade gjort en förrätt som bestod av en stor skiva rågbröd på vilken det bretts ett ordentligt lager av gubbröra (med bl a ansjovis). Till detta dracks Fanta och en kall folköl. Jag försäkrar, det fanns inte ens en smula kvar på tallrikarna. Så kom sedan pastan och köttfärssåsen. Den var toppad med skivor av parmesanost och vad jag gissade var parmaskinka som var vänd i stekpanna. Gudomligt gott. Förstod varför turridningen valt att inta lunch här!

Efter mera Plump på kvällen i gymnastiksalen, med tända ljus och med en tv som sände fotboll i hörna, var det så dax att sova efter en händelserik dag.


Dag 4
När vi vaknade på torsdagsmorgonen den 14:e gick vi för att äta frukost hos Inger. Det var dukat vid samma bord som vid middagen. Där satt redan en semesterfirare som varit ute och fiskat en vecka. Inger hade dukat upp med en massa nyttiga saker så det var bara att sätta igång att äta. 

Efter frukost gick vi upp för att hämta hästarna. Vi ledde dem ned till vandrarhemmet och sadlade dem där. Den här gången tog vi med lunchen i ryggsäcken. Packningen skulle, precis som vi, iväg till nästa anhalt: Sätra Bruks Herrgård.

Vi red norrut på Granviksleden för att sedan ta västerut på Sätraleden. Det var en strålande dag och vi hade två mil framför oss. Vi tog det lugnt som vanligt men ibland satte vi fart i trav och galopp.



Vid Udda Mosse trampade vi ner i surhål, det hade regnat ofantligt månaden innan så det var inte konstigt att det var blött i markena. Från Ridleders sida var man väldigt kvicka med att markera om slingorna för att undvika surhål och för blöta stigar. Som tur var sögs inga skor ner i underjorden. Elf som gick sist hittade en liten omväg för undvika hålet.

Nu hade vi ridit i 3 timmar så det var dags för lunch. Vi hade blivit rekommenderade att ta med vita plastband för att göra hagar för hästarna under rasterna. För att undvika att ta av sadlarna gjorde vi istället så att vi åt en i taget. Den andra fick hålla hästarna under tiden. Vi tränsade av och satte på grimma så att de kunde beta obehindrat. Inger hade skickat med oss tonfisksallad med dressing. Satt verkligen fint efter ridningen.

Efter ytterligare en timmes ridning kom vi fram till Sätra Bruks Herrgård.




Packningen stod innanför entrén och med hjälp av receptionisten hittade vi både rejäla hagar och låst utrymme för sadlar och träns.

Vi blev inkvarterade i ett stort hotellrum. Receptionisten sade att vi skulle bli ensamna på hotellet, ja förutom att VD och ekonomichefen som var där tillfälligt skulle bo där också. Allt var i toppskick. Renoverade herrgårdar som byggts om till konferenshotell o dyl, brukar alltid ha något område som man lämnat därhän. Men inte här.

Efter dusch och ombyte var det dags för lite Plump. Nybörjarturen hade övergivit Joanna så jag hade börjat vinna. Det serverades så småningom middag, fläsknoisette. Efteråt höll vi som vanligt på att svimma. Vi var tvungna att gå en runda i de vackra omgivningarna. När vi kom tillbaka till hotellet mötte vi två kvinnor som vi började tala med. Det visade sig att det var VD:n och ekonomichefen. Vi fick nu en guidad tur runt hela området och hela historien kring Sätra och Barnhuset, ägaren av konferensanläggningen. Mycket intressant och inspirerande. Vi i vår tur visade hästarna och lite historier kring ridningen. Kvällen hade verkligen varit givande.


Dag 5


Vi vaknade upp till ytterligare en härlig dag. Dock var det här litet tidigare än vad vi var vana vid. Vi hade börjat räknat bakåt från den tid vi skulle vara hemma på Häringe i Haninge. Buden om hur långt det var från Sätra till Allmänningarud gick i sär. Vi räknade dock med 5 timmar i sadeln och därför var det viktigt att komma iväg tidigt. Vi skulle ju packa om och äta hos Birgitta. Sedan skulle vi till Yxtaholm och Prinsens Araber och lämna Elf. Och ta med Fimpen som skulle med hem.


Tidig frukost med andra ord. Vi hämtade in hästarna och sadlade för att sedan packa med lunchen. Vid åtta-tiden lämnade vi Sätra, snabbt farväl till våra ciceroner kvällen innan som hade frukostmöte med personalen. 

Ritten upp till Allmänningarud bestod av hela västra sidan av Unden. Allt ifrån 2,5 till 4 mil var buden om längden till målet. Det skulle sluta på 33 km och 5 timmar. Vi red förbi många fina gårdar och språkade med boende utmed leden. Alla tyckte det var kul med ridande som kom förbi.


Den fina kyrkan Skaga låg väldigt vackert i skogsdungen. Vi försökte hela tiden följa med på kartan var vi var. Ibland tyckte vi att vi red tillbaks men vi var hela tiden rätt. Det blev en lång ritt och vid Åsebol ringde vi till Birgitta och Tommy och meddelade att vi inte hade långt kvar. Vi hade avtalat en sen lunch innan resan hem. Väl på plats fick hästarna gå ut i hagen för att luncha. Det blev mycket att berätta för värdparet.




Sen var det dags att lasta in allt i bil och släp. Texas går bara in i vagnen, utan prut. Elf däremot hade inte varit ute så mycket och rest så honom var det litet klurigare att få in i vagnen. Många knep provades innan han klev in.

De fem riddagarna var slut. Resan hemåt påbörjades och vi saknade redan upplevelsen av naturen och den lugna lunken genom skog och mark.