Unden runt på fem dagar

Härtisdagen den 24:e juli 201

Und Utisdagen den 24:e juli 2012nden runt på fem dagaren runt på fem dagar

Här är Kjell Elissons och hans dotter Joannas berättelse om deras ridtur runt Unden som började 10 juni 2012.

Dag 1

Min dotter och jag hade i föresats att rida en vecka i vackra Tiveden som jag åkt igenom med bil i vintras och förstod vara värt en återbesök. I bakhuvudet hade jag läst att det fanns ridleder i denna stora skog som någonstans i skolböckerna nämndes i samma andetag som Kolmården.

Efter en snabb sökning i Google fann jag hemsidan och tänkte att detta är bara att boka in. Eftersom dottern hade semester i juni så varför inte, vi börjar med det. Det geniala i upplägget var att det var bara att maila ansvarig Monica Bergerstedt om förslag på hur en vecka kan se ut. Det tog tre dar så låg förslaget i inboxen. Offert och accept, svårare var det inte.

Tanken var att vi skulle ta våra två hästar och rida två till tre mil per dag, få alla måltider serverade och hästarna skulle kunna gå ute på nätterna och beta. Men, en av hästarna, dvs Fimpen, blev tyvärr halt nån månad efter bokningen, men vi hade gett oss fasen på att detta skull bli av trots det. Ett samtal med kompis Ella på Prinsens Araber med många hästar om lån av en, skulle detta ordna sig. Så efter provridning av lånehästen så begav vi oss iväg till första ställe för middag och övernattning för häst och ryttare.

Vi hamnade hos Birgitta och Tommy Lindwall på Alneruds hästgård i Allmänningarud. Efter utsläpp i stor hage försvann hästarna ner i betet och hade glömt oss människor. Det hade inte Birgitta och Tommy. Vi installerades i deras trevliga gäststuga. Middag bestämdes till att intas efter en kort ridtur.

Hästarna hämtades och gjordes iordning. Den korta ridturen tog två timmar men det kändes väldigt bra inför den kommande veckan. Väl tillbaka bjöd Birgitta på god gryta med efterrätt - rabarberpaj! Vi tänkte att blir veckan så här bra så kommer vi bli rejält bortskämda. Ner i bingen efter en lång dag sov vi som stockar.

Måndagen den 11 juni vaknade vi utvilade och pigga, förväntansfulla över ridningen. Upp ur sängen och kollade att hästarna inte rymt. Dom såg ut att ha haft en bra natt med mycket att äta.

Hästarna ja, lite kort om dom. Vår egen 15 årige travare Texas reds av dotter Joanna. Vi har haft honom i 10 år och vi känner honom utan och innan. Vi litar på honom till 100 %, han överraskar aldrig när han utan förvarning tvärstannar eller från joggning gör en 180-graders vändning på framdelen. Dessbättre är han super i ny terräng där han inte har några idéer om hur det skall vara. Han är en vältränad distanshäst och skulle orka med veckan.

Lånehästen Elf är en femårig arab-valack, startad i en 40 km Clear Round under våren. Han är relativt liten men kompakt och viktbärande. Stabil till kynne och väldigt söt. Jag brukar aldrig tycka hästar är söta, men han är faktiskt det.

Efter en rejäl frukost hos Birgitta bestämdes att vi inte behövde rasta under vägen till nästa gård. I upplägget med Ridleder Tiveden transporteras vår packning vidare till nästa ställe. Väldigt praktiskt, skönt att slippa packa med täcken och annat som man gärna vill ha med för en vecka. Lunchen följde alltså med till Kilstorp som var nästa anhalt. Det enda vi hade med i våra sadelväskor var vatten och regnponchos samt den stora kartan över ridlederna.

Den ridled som vi tog, Högåseneden, gick genom vacker natur, fri från bilar, på små skogsbilvägar och stigar. Ridningen gick lugnt och behagligt. Mycket skritt och lite trav emellanåt. De tjugo kilometrarna avverkades på två timmar och en kvart. Kilstorp skulle visa sig vara en mycket trevlig gård som låg lite avsides. Boningshus, gäststugor, stall och "servicehus" med dusch och bastu.

När vi kom dit, kom även regnet. Hur skulle detta bli?

Vi skyndade att plocka av allt från hästarna, det är ju en hel del vilket bilden visar.

Tur att packningen hade kommit från Allmänningarud så hästarna kunde få sina täcken. Både för att hålla sig torra men även som skydd för allsköns flygfän vilka är ett irritationsmoment när hästarna skall beta. Alla grejer stuvades snabbt in i stallet som fanns på gården.

Gäststugan som vi disponerade hade en veranda så det var helt naturligt att sitta där och äta lunchen som Birgitta tillagat: pizzapaj, vilket smakade väldigt bra.

Resten av eftermiddagen gick åt till kortspel. Jag lärde Joanna spelet Plump, vilket skulle visa sig vara favoritsysselsättningen på kvällarna. Det är ju alltid så att när man lär någon något nytt kortspel så åker man alltid på stryk själv så länge nybörjarturen håller i sig.

I stugan var det varmt och skönt. Britt-Marie, som vår värdinna heter, hade varit upp till stugan på morgonen och tänt en brasa i den öppna spisen som var utrustad med kassett, vilken var varm ända till kvällen.

Hästarna var inte helt nöjda i hagen. De hade gått tillsammans i tre dygn för att lära känna varandra men nu började Texas valla Elf. Vi förstod att det inte skulle bli någon vila eller betande under natten. Som tur var fanns här två hagar jämte varandra så det var bara att flytta över Elf i en egen hage.

Så småningom dök vår värdinna upp och ny måltid dukades upp. Återigen med härlig efterrätt. Det var ju tur att vi rörde på oss under dagarna annars skulle vi rulla runt sjön! Efter mer kortspel kunde vi så småningom krypa till kojs, vi somnade till det stilla duggregnet som var så fint att det nästan inte syntes.

Tidigt tisdag morgon vaknade jag till, klockan var tre, och jag gick ut till hagen för att titta till hästarna. Det mycket lätta duggregnet hade tydligen fortsatt hela natten. Hästarna såg ut att beta i lugn och ro så jag kunde lugnt lägga mig igen för att somna om.

Vi hade bestämt med Britt-Marie att äta frukost vid pass halv-niotiden. Efter uppgång och ny titt på hästarna kom hon för att laga frukost till oss. Vad jag som försumlig far hade missat i bokningen av ridveckan, var att Joanna är laktosintolerant, dvs inget mjölksocker för hennes del. Detta sa vi till Birgitta redan vid fikat när vi kom till Allmänningarud. Så medan vi red en runda på söndagen, åkte hon iväg för att handla laktosfri mat. Och, detta meddelades också tacknämligt vidare till alla där vi skulle bo och äta. Britt-Marie hade laddat upp med ordentligt med laktosfri glass, mjölk och grädde.

Återigen en riktigt gedigen frukost till oss ryttare. Det var ingen kontinental frukost direkt utan rejäl kost för aktivitet. Före avfärden gick vi en promenad ner till sjön Unden som låg nån kilometer bort. Vi stod på stranden och betraktade sjön vi skulle rida runt och tyckte att den såg stor ut. Hur skulle vi orka eller hinna på fem dagar?

Dag 2

Efter hjärtligt farväl och tack för gedigen gästfrihet, sadlade vi hästarna och satte av mot nästa mål - Ösjönäs. Vi hade en lång ritt framför oss. Det hade slutat dugga men det var ändå lite ruggigt ute. Blåsigt och småkyligt.

Vi hade nu fått med oss matsäck så under dagen skulle vi rasta. Ridleden gick nu över på östra sidan av Unden. Vi red helt nära vattnet på den gamla landsvägen. Tyvärr blåste det rakt mot oss från sjön och hästarna gillade heller inte skvalpet från vattnet utan gick och tryckte mot vänster sida av vägen. Tänk vilken härlig del detta skulle kunna vara om det var sol och vindstilla, tänkte vi medan vi kämpade på.

Trots mer kläder kändes det kyligt under hela förmiddagen.

Vid tvåtiden stannade vi för att rasta. Hästarna fick beta. Texas fick på sig grimma och Elf hade ett distansträns där man lätt kan knäppa loss bettet från tränset. Vår matsäck bestod av härlig kycklingsallad.

Vi  började märka en viss trötthet bland hästarna. Vi gissade att de inte sovit under natten. Började därför ringa till Ösjönäs för efterhöra möjligheten till box istället för hage kommande natt. Enligt hemsidan skulle detta var möjligt. Jag fick lite svävande svar så jag gissade att vi skulle kunna lösa detta på plats.

Jag hade också under hand kikat på kartan som vi fått med oss och insåg att det vi trodde vara Unden när vi startat på förmiddagen, helt enkelt var en vik av sjön som i sin tur heter Insjön!

Efter en väldigt lång dag till häst, mer än fem timmar, kom vi äntligen fram till Ösjönäs som skulle bli nästa plats för mat och vila. Där höll man emellertid på med någon räddningsinsats av någon som vandrat i nationalparken som inte ligger så långt ifrån Ösjönäs.

Väl framme släppte vi hästarna i en stor hage. Själva skulle vi bo på vandrarhemmet.

Efter installation i vandrarhemmet, med dusch och uppfräschning, inväntades middagen: Det skulle serveras rökt Vätternröding med färskpotatis. Bara jag skriver dessa ord vattnas det i munnen på mig. Gud vad gott! Återigen, vilken tur att vi håller igång på dagarna.

Medan vi väntade på middagen ringde telefonen. En dam som presenterade sig som Inger Hammar. Hon berättade att vi skulle äta middag hos henne dagen efter och hon undrade vad vi var sugna på. Jag hade inga ideer men Joanna visste direkt: spaghetti och köttfärssås. Inger lät skeptisk, men hon lovade att se hur hon skulle kunna piffa till detta. Efter promenad på maten, kortspel och titt på hästarna var det dags att sova.

Innan vi somnade summerade vi dagarna och konstaterade att detta skulle ha varit perfekt för Fimpen. Lugnt och sansat med långa dagssträckor. Men vi var glada att vi fått låna Elf, en stabil kamrat på färden.

Dag 3

Onsdagen den 13 juni vaknade vi till en vädermässigt bättre dag. Solen skulle skina och det skulle bli varmare än på länge. Idag skulle vi rida ca 20 km och valde att inte ha med lunchen i packningen utan den åkte med det övriga till nästa anhalt. Granvik ligger alldeles syd om Unden, vid stranden av Vättern. Återigen skulle vi bo i vandrarhem. Innehavaren Per hade skickat detaljerad information vandrarhemmet och dess omgivningar.

Monica Bergerstedt från Ridleder Tiveden ringde under dagen och undrade från vilket håll vi skulle rida till Granvik. Anledningen var att det var en bit mellan vandrarhemmet och hästhagarna. Om vi skulle komma till vandrarhemmet först skulle vi få leda hästarna till hagarna och omvänt, om vi kom till hästhagarna först, skulle vi få bära sadlarna till vandrarhemmet. Mer om det nedan.

Hursomhelst, efter en rejäl frukost serverad av Jessica och Klas på Ösjönäs, var vi klara att sadla och packa oss iväg till Granvik.

Det var en mycket vacker del av ledsystemet, dvs mellan Ösjönäs och Granvik via Mon. På de hårda grusvägarna valde vi att leda hästarna för att själva få röra på oss litet. Efter avtag från en av dessa vägar började Elf halta. Snabb koll av hovarna upptäcktes att en sten fastnat mellan sko och stråle. Med hovkrats var den raskt återbördad till vägenbanan och Elf kunde befrias från hältan.

Litet om utrustningen. Texas sadel passade alldeles utmärkt på Elf. Det är en Podium distanssadel, väger 3 kg och väldigt bekväm. Tränset är som sagt ett distansträns där man kan ta av och sätt tillbaks bettet väldigt enkelt. Fimpens sadel lade vi på Texas. Det är en Hector-sadel och eftersom han är ganska slimmad satte vi dit en brösta för att undvika att sadeln glider bakåt. Eftersom Joanna inte ridit i den sadeln tidigare, den är väldigt hård, saknar stoppning i sätet, sydde jag om Ikeas Ludde lammskinn för att bli bekvämmare att rida med. Tränset är ett västernträns med stångbett. Istället paddar under sadlarna använder vi renskinn.

Vi införskaffade även en sadelväska från Distansritt.nu. Massa bra fack för diverse prylar man behöver på långritten. Både Podiumsadeln och tränset kommer därifrån.

På många sträckor kunde vi trava på ordentligt, Elf valde själv galoppen för att hänga med Texas trav. Sista biten ned till Granvik var riktigt rolig att rida. Hästarna kändes väldigt pigga. Under skrittpassen brukade vi säga till varann att detta skulle vara bra för Fimpen.

I det sista bestämde vi oss för att anlända till Granvik den väg där vi skulle träffa på hagarna först. Här hade Ridleder fått anlägga rejäla hagar. Hinkar fanns på plats och anvisning var vatten kunde hämtas. Hästarna befriades från sadlar och svampades av innan insläpp i hagarna.

Elf rullar sig.

                                                       Texas kan oxå!

När hästarna var installerade tog vi sadlar och träns och började gå mot det håll vi trodde vandrarhemmet låg. Vi hamnade nere vid hamnen, vilket var helt fel. Snabb titt i Pers mail: vi insåg att vi måste vända. Vi var hungriga och packningen var tung, vi var trötta och solen gassade. Humöret sänktes... 

Det var bara att bita ihop och gå tillbaks den knappa kilometern. Väl på plats dumpade vi sadlar och annat utanför varandrarhemmet, fann nyckeln till ytterdörren och kunde hämta lunchen som stod precis innanför. Utanför fanns bänkar, stolar och bord så det var bara att slå sig ned i solen och mumsa i sig pastasalladen som tillsammans med en dressing, det smakade förträffligt.

Vandrarhemmet i Granvik är inrymt i en gammal skola. Stora matsalen fungerade nog även som gymnastiksal på den tiden skolan var i bruk. Vi hittade snart till vårt rum och kunde packa upp för nödvändig dusch. Efteråt gick vi upp till hästarna igen och fyllde på vatten i deras hinkar. Ridleder Tiveden hade anordnat med hinkar så det var bara att gå till närmaste granne och fylla dessa. Grannen tyckte det var trevligt med hästfolk, det rådde ingen tvekan om.

Vi hade bestämt med Inger att vi skulle äta klockan sju. Fram till dess gick vi runt i hamnen och läste på alla skyltar som hembygdsföreningen satt upp och som berättade om ortens historia. Mycket intressant.

Vid sju gick vi in i det hus som var skyltat med Antikt Loppis Café. Här fanns allsköns blandning av allt man kan tänka sig. Mitt i affären var det dukat för två personer vid ett gammalt bord. I ett hörn av affären stod Inger och lagade mat. Mycket originellt. Vid något samtal med Jessica eller Klas hade man sagt att Inger lagar mycket god mat och att deras turridningar brukar ta svängen förbi Inger för lunch. Men detta hade vi inte kunnat föreställa oss.

Inger hade gjort en förrätt som bestod av en stor skiva rågbröd på vilken det bretts ett ordentligt lager av gubbröra (med bl a ansjovis). Till detta dracks Fanta och en kall folköl. Jag försäkrar, det fanns inte ens en smula kvar på tallrikarna. Så kom sedan pastan och köttfärssåsen. Den var toppad med skivor av parmesanost och vad jag gissade var parmaskinka som var vänd i stekpanna. Gudomligt gott. Förstod varför turridningen valt att inta lunch här!

Efter mera Plump på kvällen i gymnastiksalen, med tända ljus och med en tv som sände fotboll i hörna, var det så dax att sova efter en händelserik dag.

Dag 4

När vi vaknade på torsdagsmorgonen den 14:e gick vi för att äta frukost hos Inger. Det var dukat vid samma bord som vid middagen. Där satt redan en semesterfirare som varit ute och fiskat en vecka. Inger hade dukat upp med en massa nyttiga saker så det var bara att sätta igång att äta. 

Efter frukost gick vi upp för att hämta hästarna. Vi ledde dem ned till vandrarhemmet och sadlade dem där. Den här gången tog vi med lunchen i ryggsäcken. Packningen skulle, precis som vi, iväg till nästa anhalt: Sätra Bruks Herrgård.

Vi red norrut på Granviksleden för att sedan ta västerut på Sätraleden. Det var en strålande dag och vi hade två mil framför oss. Vi tog det lugnt som vanligt men ibland satte vi fart i trav och galopp.

Vid Udda Mosse trampade vi ner i surhål, det hade regnat ofantligt månaden innan så det var inte konstigt att det var blött i markena. Från Ridleders sida var man väldigt kvicka med att markera om slingorna för att undvika surhål och för blöta stigar. Som tur var sögs inga skor ner i underjorden. Elf som gick sist hittade en liten omväg för undvika hålet.

Nu hade vi ridit i 3 timmar så det var dags för lunch. Vi hade blivit rekommenderade att ta med vita plastband för att göra hagar för hästarna under rasterna. För att undvika att ta av sadlarna gjorde vi istället så att vi åt en i taget. Den andra fick hålla hästarna under tiden. Vi tränsade av och satte på grimma så att de kunde beta obehindrat. Inger hade skickat med oss tonfisksallad med dressing. Satt verkligen fint efter ridningen.

Efter ytterligare en timmes ridning kom vi fram till Sätra Bruks Herrgård.

Packningen stod innanför entrén och med hjälp av receptionisten hittade vi både rejäla hagar och låst utrymme för sadlar och träns.

Vi blev inkvarterade i ett stort hotellrum. Receptionisten sade att vi skulle bli ensamna på hotellet, ja förutom att VD och ekonomichefen som var där tillfälligt skulle bo där också. Allt var i toppskick. Renoverade herrgårdar som byggts om till konferenshotell o dyl, brukar alltid ha något område som man lämnat därhän. Men inte här.

Efter dusch och ombyte var det dags för lite Plump. Nybörjarturen hade övergivit Joanna så jag hade börjat vinna. Det serverades så småningom middag, fläsknoisette. Efteråt höll vi som vanligt på att svimma. Vi var tvungna att gå en runda i de vackra omgivningarna. När vi kom tillbaka till hotellet mötte vi två kvinnor som vi började tala med. Det visade sig att det var VD:n och ekonomichefen. Vi fick nu en guidad tur runt hela området och hela historien kring Sätra och Barnhuset, ägaren av konferensanläggningen. Mycket intressant och inspirerande. Vi i vår tur visade hästarna och lite historier kring ridningen. Kvällen hade verkligen varit givande.

Dag 5

Vi vaknade upp till ytterligare en härlig dag. Dock var det här litet tidigare än vad vi var vana vid. Vi hade börjat räknat bakåt från den tid vi skulle vara hemma på Häringe i Haninge. Buden om hur långt det var från Sätra till Allmänningarud gick i sär. Vi räknade dock med 5 timmar i sadeln och därför var det viktigt att komma iväg tidigt. Vi skulle ju packa om och äta hos Birgitta. Sedan skulle vi till Yxtaholm och Prinsens Araber och lämna Elf. Och ta med Fimpen som skulle med hem.

Tidig frukost med andra ord. Vi hämtade in hästarna och sadlade för att sedan packa med lunchen. Vid åtta-tiden lämnade vi Sätra, snabbt farväl till våra ciceroner kvällen innan som hade frukostmöte med personalen. 

Ritten upp till Allmänningarud bestod av hela västra sidan av Unden. Allt ifrån 2,5 till 4 mil var buden om längden till målet. Det skulle sluta på 33 km och 5 timmar. Vi red förbi många fina gårdar och språkade med boende utmed leden. Alla tyckte det var kul med ridande som kom förbi.

Den fina kyrkan Skaga låg väldigt vackert i skogsdungen. Vi försökte hela tiden följa med på kartan var vi var. Ibland tyckte vi att vi red tillbaks men vi var hela tiden rätt. Det blev en lång ritt och vid Åsebol ringde vi till Birgitta och Tommy och meddelade att vi inte hade långt kvar. Vi hade avtalat en sen lunch innan resan hem. Väl på plats fick hästarna gå ut i hagen för att luncha. Det blev mycket att berätta för värdparet.

Sen var det dags att lasta in allt i bil och släp. Texas går bara in i vagnen, utan prut. Elf däremot hade inte varit ute så mycket och rest så honom var det litet klurigare att få in i vagnen. Många knep provades innan han klev in.

De fem riddagarna var slut. Resan hemåt påbörjades och vi saknade redan upplevelsen av naturen och den lugna lunken genom skog och mark.