Trailride i Tiveden – juni 2015

Måndag 8/6

Jag från Sörmlandskusten och min kompis Knut från Storsjöns strand i Jämtland anländer till paret Gribing i Anderstorp. Vi är först av vårt gäng det är måndag mitt på dagen. Under vägen dit har regnet vräkt ner och Lena Gribing tar emot i en enorm regnkappa och ett ännu större leende! Vi känner oss välkomnade med en gång och blir anvisade en hage för min häst medan vi går in i köket och bjuds på kaffe av Lena och genomgång av kartor och ledinformation. I samma stund slutar det regna och solen letar sig igenom molnen.

Någon timma senare kommer vår trailkompis Lena S. från Skaratrakten med sina luttrade och fina trailhästar som är mor och dotter. Gammelstoets ras är såpass ovanligt i Sverige att det tål att sägas, hon är Argentinsk Criollo. I och med att Lena S kommer så har då även Knuts häst anlänt, han rider alltid Criollon. Nu väntar vi med spänning på våra andra tre deltagare som kommer från Göteborgstrakten. Det är två supertaggade och glada tjejer som ska rida trailride för första gången samt en pojkvän som ska köra följebil med våra saker. Vi har lärt känna varandra på FB och det är väl precis så som sociala medier ska användas? :-)

Dom kommer med en bil fullpackad med hö och förnödenheter och leenden som går från öra till öra. Med sig har dom en snäll pappa som kört två hästar från Gbg. Ingen av dem (varken hästar eller ryttare) har gjort något liknande förut så det blir spännande. Efter att vi roddat klart och sadlat så är vi någon timma senare redo att ge oss iväg. Fem ryttare som ska tälta, rida, laga mat och umgås i 7 dagar runt sjön Unden. Sen är det vår chaufför Matteus med “kamphunden” Kim. Jag kallar henne så eftersom hon var vår fina lilla camp(ing)hund. En Am. cockerspaniel som räddats som hundvalp från otäcka förhållanden, snacka om kamphund! Med är även min isländska fårhund Tyra som älskar att vara med hästarna på trailrides och har stenkoll på att alla i flocken hänger med!

Det är jag (Katarina) med lilla Tessie, yngst i gänget och som jag vid tillfället bara har haft i sex veckor. Hon är Svensk Kallblodstravare. Sen är det Knut med grand old lady, Freja, Argentinsk Criollo. Lena rider dottern Idun, Arg. Cr./Quarter. Frederika har en lånad häst och tillika en luttrad tävlingsdam vid namn Jinglan (Jingle Bells) som är Sv. ridponny. Sist gängets enda valack, stilige Fullblodsaraben Zohan med matte Camilla. Mot sjön Unden!!! Vi rider hela eftermiddagen och tar glasspaus vid Tivedscampingen där vi nära nog kör in hästhuvudena som en “ride-through” vid kiosken och köper glass. Vid femtiden är vi framme vid en liten äng innanför Krokön vid Undens strand. Där har ridledsföreningen ställt iordning tre små rastfållor och det finns gott om plats för våra tält. Vi slänger oss runt campingborden och bara njuter av kvällen. Tänk att mat tillagat på trangiakök kan smaka så bra till ackompanjemanget från grästuggande hästar. På kvällen ställer Lena sina hästar på en highline då hon inte litar på elstängsel utan el. Solen har strålat på oss hela eftermiddagen! Gonatt!

Glasspaus vid Tivedscampingen.

Tisdag 9/6

Jag vaknar tidigt och är först uppe av alla. Säsongens första dopp väntar. Solen har redan klättrat en bit upp på en blå himmel och hästarna står och halvsover nöjt med nya kompisar i hagarna intill. Det blir ett snabbt dopp, med huvud och allt i Undens iskalla vatten men oj så frisk och fräsch man känner sig efteråt. Frukostkaffe och lite gröt sitter bra innanför västen och jag står mig bra. Vi förbereder lunchpaket och tar god tid på oss. Närmare 10.30 ger vi oss av och har siktet inställt på Tivedstorp där veckans andra natt ska sovas. Denna dag bjuder på varierad ridning på asfalt, en gnutta trafik, grusvägar, skogsstigar och höjdskillnader. Vi är tacksamma att ridledsföreningen ansträngt sig att lägga stigar utmed andra sidan av dikena vid asfalstsvägarna! Jättebra då asfaltsvägen ibland är oundviklig. Fram på sena eftermiddagen är vi framme vid Tivedstorp som öppnar sig vid skogens rand med böljande hagar, röda stugor och varma duschar! Här är det en trevlig tjej som jobbar och är nyfiken på vad vi är för sällskap. Vi börjar ana att vi är ovanliga som tältar och fixar vårat egna käk. Vi hittar en jättefin plats för tälten och hästarna släpps i tre enorma hagar där dom har det gott hela natten. Naturligtvis har vi haft sol heeeela dagen idag och naturligtvis sprakar lägerbrasan så där extra gott en kväll som denna!

Kvällsbrasa vid Tivedstorp

Onsdag 10/6

Vi vaknar efter en god natts sömn och konstaterar att det blir en finfin dag idag också. Hästarna ligger och vilar i hagarna nära varandra men på olika sidor om tråden.  Vi stökar med frukost, passar på att duscha och tar det lugnt. Fram på förmiddagen är vi redo att rida iväg. Tivedstorp var en jättefin nattplats för tält. Vi skruvar och vänder på kartan lite för sent och upptäcker att vi tagit den “tråkigare” vägen ner mot Djäknartorp, dvs mycket grusväg men också några kortare sträckor med jättefin skog förbi en liten sjö. Här stöter vi på vår första lilla träbro över en bäck och de två luttrade hästarna låtsas som dom fågelspanar…?! Dom tänker inte gå över först! Zohan, araben, provar men är lite för oerfaren. Då känner jag en lätt suck genom min lilla häst varpå hon resolut tar täten och knallar över sitt livs första träbro som om hon aldrig gjort annat! Färden fortsätter med ömsom glatt pratande ryttare och ömsom försunkna i meditativa tankar bara njutandes av natur och onjutandes av ömma knän! ;-) Långa grusvägssträckor känns mer i knäna än vad kuperad terräng gör. Väl framme vid Djäknartorp där vi ska fricampa upptäcker vi att rekommendationerna inte håller. Vi kan inte slå läger i såpass sluttande terräng och med bäcken för långt bort. Vi drar oss lite längre upp på en utkörsväg för timmer och hittar en hygglig plats för natten. Klockan har hunnit bli mycket och vi sätter 3 av 5 hästar på highline för natten, en trygg och säker metod. För min unga häst blir det ytterligare en ny erfarenhet i livet.

Tessie för första gången på highline och med

flera timmar i benen är det skönt att stå still och vila.

Torsdag 11/6

Denna morgon finns ingen sjö, bara en mosse med en liten våtmarksbäck. Då är det tur att man har vattendunkar med och babyservetter så man klarar av att göra morgontoalett. Efter en stärkande frukost och lägeruppbrott så sitter vi upp på utvilade hästar som nu börjar fatta rutinerna. Min häst känns pigg och fin efter att ha haft sin trötthetsperiod dagen innan. Idag rider vi mot Sätra Bruk. Vi rider genom skog, på grusvägar och snuddar vid södra ändan på Unden där det inte bara finns ett hästbad enligt kartan utan även ett som inte är utsatt men märkt med skylt vid vattnet. Hästarna tvekar lite men finner sedan att det är jätteskönt att stå i vattnet. Vi försöker kyla lite kotor och vattnet är jättefint att dricka för dem. Vi rider ner mot Sätra Bruk mitt på eftermiddagen. Där har vår chaufför Matteus redan pratat med någon ansvarig så vi vet var vi får sätta upp tälten. Det visar sig vara på fina, klippta gräsytor mitt i bruket vid ridledshagarna (där hästarna går i natt) och dammen. Går vi en bit bort så får vi låna huset med bastu där det finns varma duschar och toalett. Solen har flödat hela dagen och en och annan näsa och ett antal underarmar (ryttare!) har bränts i solen. Vi lagar middag, umgås och dricker gott...livet är gott!!!

Ridgänget börjar bli varma i kläderna.

Fredag 12/6

Efter sedvanliga morgonrutiner lämnar vi Sätra Bruk för att styra kosan mot Åsebol. Där finns en fårfarm och där tar värdparet emot turister från hela Europa i sina stugor. Vi får husera fritt på gräsmattan mellan stugorna och hagarna där hästarna går. Här blir vi väl mottagna och vi botaniserar i fina fårskinn, ja det blir köp! Vi badar även i den fina lilla ån som livligt rinner förbi gården och det är byggt med trappa ner i vattnet, badtunna och bänkar att lägga handuken på. Jättefint! Ritten hit har gått mycket i skogen och vi har även passerat en asfaltsbro med övrig trafik. Men natursceneriet har stundtals varit jättefin. Här får vi även veta att nästa dags stopp har vatten av okänd kvalitet och vi frågar då vart vi kan vattna hästarna? “ Ja det finns ett bad knappa 2 km nedför vägen”. Jamen går det att campa där? “Jovars, det finns inga badgäster så här tidigt på säsongen”. Så i morgon blir det lite på sidan av Högsåsen vi nattar. Friheten med egna tält blir uppenbar! Vi somnar efter ytterligare en strålande solig dag medjättefin ridning.

Från Sätra Bruk mot Åsebol.

Lördag 13/6

Vi vinkar farväl av Åsebol och rider åt fel håll…. vi rider tillbaka… och vinkar farväl en gång till, hmm! Idag får vår chaufför rida med (byter plats med Frederika som kör bilen idag). Han har ridit tre gånger i hela sitt liv, i ridhus! Vilken häst blir lämplig? Tessie, den yngsta men även en trygg och cool häst blir hans för en dag. Jag rider Jinglan idag som sköter sig med den äran också! Idag går färden på små grusvägar och skogsstigar och vi rider i lite högre terräng. Till lunch stannar vi med en vacker utsikt över blågröna skogsvidder och vi tycker oss ana Billingen långt borta i söder? Idag var det lovat regn men vi har sol! :-) Fram på sena eftermiddagen är vi framme vid en liten badplats vid sjön Narven. Där slår vi läger för natten. I natt står 3 av 5 hästar på highline, 2 stycken står i hage som sätts upp av snabbstolp.Vi har e sagolikt skön kväll och lagom till vi ska krypa in i våra tält så börjar det regna. Det knattrar skönt på tältduken hela natten och slutar tidigt på morgonen….tror jag, jag sov. Men regnet har dragit förbi och morgonen är nytvättad och strålande!

Campingnatt vid sjön Narven.

Söndag 14/6

Sista dagen...REDAN!!! Vart tog dagarna vägen? Vi är överens om att vi hade kunnat fortsätta flera dagar till! Idag vänder vi åter till Anderstorp. Det blir en ganska kort ritt i dag. Vi har åter tur med vädret, dagen är strålande men lite svalare efter nattens regn. Hästarna knallar vant på. Hela veckan har alla hästar hjälpts åt att dra lasset som förstehäst och lärt känna varandra riktigt bra. Idag är det mycket skogsstigar och även lite grusväg, inga större vägar. Vi lunchar i en glänta i skogen och hästarna tycker det är en skön belöning att stå stilla och snällt vid varsitt träd. Allt flyter fantastiskt fint efter såpass många dagar i sadeln och vi förstår hur forna tiders resande med häst kunde ha det, vana hästar som tryggt ställde upp på sin matte och husse. Ett liv med enkla regler som lätt förstås! Vid tvåtiden på eftermiddagen är vi åter till Anderstorp och jag känner att jag nästan ovant och lite ovilligt kliver in i den vanliga världen. Vi tar farväl av varandra, alla är trötta, nöjda och i huvudet surrar redan en liten, liten tanke som planerar nästa års äventyr…..

Matteus, vår chaufför, fick också rida en dag.

Tessie badar.

Underbart gäng från fyra väderstreck i Sverige!

En av oss bakom kameran.

Tack Ridleder Tiveden för fina välmärkta leder och för att vi tokstollar fick tälta oss igenom en vecka med våra häster. Tydligen var vi de första att tälta en hel vecka!

Se filmen "Trailride i Tiveden"
https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=OhfzDmKTUQ

Text och foto: Katarina Sjöberg, Jönåker

Tre dagar på hästryggen på Ridleder Tiveden

Ridreportage av Ewa Pettersson, Fellingsbro. Juli 2014

Vi anlände till Kopparhult några dagar innan vi skulle rida ut på Ridleder Tiveden. Mina hästar Parry Hotter  13 år och Kevas Nova 5 år installerades i Monica Bergerstedts vackra hage med utsikt över sjön Unden.

Måndagen den 7 juli klockan nio började vi sadla hästarna. Logi med frukost, lunch och middag till oss ryttare samt hage med vatten och grovfoder var redan bokat på Skagagården i Skaga samt på Fårgården Åsebol. Kartan var granskad och rutten bestämd. Vi skulle rida i tre dagar och bli hämtade på onsdagen den 9 juli i Västansjö. Från början var det tänkt att vi skulle rida Unden runt på tre dagar. Det kunde vi gjort om inte mitt ridsällskap var en mycket ovan ryttare. Han hade provridit min Nova bara tjugo minuter för att testa hur det var att sitta på hästryggen. En mycket modig (kanske dumdristig man?) som lovat bli mitt ridsällskap. Har i flera år drömt om att rida Unden runt men inte fått tag i någon mer intresserad medryttare. Så nu är det nog dags för en närmare presentation också:

Jag heter Ewa och fyllde 65 tisdagen den 8 juli. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira födelsedagen än på hästryggen.  Har ridit sedan jag var 7 år och min morfar tog med mig till Motala ridskola. Därefter har jag haft egen häst sedan jag var 15 år. Med andra ord – lång erfarenhet! Min medryttare Bosse hade då ca 2 timmars livserfarenhet sammanlagt av att sitta på hästryggen. Bosse bor i Kopparhult med sina åtta american wolfdogs. Han är utbildad naturguide och brukar gå olika turer i Tivedens naturreservat med sina hundar. ”Vandra med vargar” heter hans guideturer. Eftersom han är van att vandra men inte att rida så var tanken att vi skulle rida i skritt och då går det ju inte så fort så därför bestämde vi om hämtning den tredje dagen.

Försökte göra packningen lätt, men tyngst var hästarna kraftfoder. Visserligen var tanken att de skulle äta upp den efter vägen. Men när Monica kände på min ryggsäck som jag tänkte ha på ryggen så sa hon att det inte skulle gå. Vi fick därför låna två sadelväskor av henne. Med facit i hand var det verkligen tur. Hade försökt att göra packningen så lätt som möjligt. Hästarna hade grimmorna på sig och vi hade grimskaften knutna runt magen. Inga extrakläder, inte ens en regnrock, däremot saft och vatten samt några smörgåsar och en termos med kaffe. Men klok blir man av erfarenheten. Tog inte ens med en tandborste och det var det som saknades mest. Man undrar: Vad väger en tandborste?

De första tre timmarna red Anna (Bosses hundvakt) tillsammans med mig. Bosse och Monica mötte upp i Håviken och Bosse lyckades med Monicas hjälp ta sig upp på hästryggen. Först red Bosse på Parry men dessa två herrar kommer inte så bra överens och vi bytte hästar. Bosse lyckades ta sig upp på Novas rygg istället (och det är en bedrift för hon är 164 cm hög). Sedan gick allt som smort. Nova gick försiktigt med Bosse på ryggen. Hon gick och gick och bakifrån sett var hon som en Duracellkanin. Hon bara gick och gick. Visst stötte vi på utmaningar som den smala träbron över ett djupt dike. Den var dessutom böjd uppåt och hade staket på båda sidor. När hästarna fick se den så tvärstannade de och frustade. Parry påstod att han aldrig tänkte gå över en sådan bro och Nova var ändå räddare (fast i vanliga fall är hon nog mest kavat om det inte gäller vatten). Jag gick av Parry och med lite lock och pock så följde han mig över bron och sedan gick Nova efter. Det var inte svårt att hitta för det var väl skyltat med ”Ridled Tiveden” och en pil som pekade åt rätt håll. Trots detta lyckades vi förstås missa en och annan skylt och fick ibland vända tillbaka för att komma rätt. Naturen var imponerande, branta backar, smala stigar och härliga skogsvägar. Hästarna tyckte det var roligt, men det var varmt och en hel del bromsar (jättestora randiga saker).

När vi nådde Skagagården efter två pauser och totalt sex timmar på hästryggen för mig och tre timmar för Bosse, var klockan 16.15 och hästarna var blöta av svett. Själv var jag beredd att ge ett kungarike för något att dricka. Jag beklagade att jag inte tänkt på att ta med en vanlig tvättsvamp så vi kunnat svampa hästarna med kallt vatten. (Vad väger en tvättsvamp?). Men klockan åtta bröt ett oväder med åska och störtregn ut, så då blev de tvättade! Då hade Bosse och jag ätit en härlig middag och vilade ut i gäststugan. Tur för oss, för vi hade ju inga regnkläder med oss.

På Skagagården uppstod ett problem. Vi hade förbokat helinackordering för oss och hästarna. Det skulle alltså finnas bra bete i hagen men det fanns bara lite blåbärsris. Det duger inte som föda efter sex timmars promenad backe upp och backe ner med ryttare och packning på ryggen. Där hade gått norska hästar i fyra dagar och ätit allt som gick att äta. Det hela löste sig efter ett telefonsamtal med Monica som ordnade så att personal kom med hö i säckar. Vi blev alla väldigt glada, särskilt hästarna!

Efter en god natts sömn fick både vi och hästarna frukost på Skagagården. Lunchen (frusna grillade kycklinglår) var lagom tinade efter två timmar på hästryggen. Till det fick vi smörgåsar, dricka och kaffe. Hästarna fick äpplen. (Tack Monica för att vi fick låna packväskorna)! Glada och nöjda styrde vi kosan mot Åsebol fårgård. Men lite oroade för att där skulle förutom många hundra får även finnas kor. (Parry Hotter är inte rädd för något, tror jag, förutom kossor och crossmopeder på motorcrossbanan hemma).

Frukost på Skagagården.

Efter fyra timmars ridning närmade vi oss Fårgården Åsebol. Vi hade lyckats passera en jättehage med köttdjur, trots Parrys ko-skräck. De var långt borta så han såg dem inte, men kände lukten och tittade misstänksamt på staketet. 200 m från gården blev det tvärstopp för där var en hage med trettio kvigor som stod i samlad trupp vid staketet och tittade intresserat på oss. Parrys hjärta började bulta våldsamt och han tvärstannade och frustade av skräck. Jag tog fram telefonen och ringde fårgården för att fråga om det fanns någon omväg runt kvigorna. Fick till svar att den omvägen var 8 km lång, men ägaren skickade sitt barnbarn för att mota bort kvigorna från vägen så vi lyckades verkligen ta oss förbi. Efter att ha duschat hästarna och släppt dem i hagen fick vi en härlig middag och kunde sen avsluta kvällen i en badtunna med +42 grader. Sen sov vi gott i gäststugan!

Så var det dags för sista delen och sista dagen på ridturen runt sjön Unden i Tiveden. Onsdag den 9 juli: Glada och nöjda på alla sätt lämnade vi Åsebol Fårgård för att rida sista sträckan. Visserligen var jag lite orolig för eventuella kor efter vägen. (Måste nog köpa några kalvar så Parry Hotter får vänja sig). Det var så jag gjorde för att vänja honom med får. Förut hade han "fårskräck" men numera går hans gamla tackor Märta och Bärta och betar i hagen hos Kenta i Stora Mellösa). Vi hade också ytterligare ett hinder att klara som vi visste om. Under året har sju jättestora vindkraftverk byggts precis där ridled Tividen går fram. Ingen har ridit förbi dessa före oss så de ridledsansvariga var ivriga att få höra hur det skulle gå att komma förbi dessa.

Första etappen gick på landsvägen förbi stora hagar där det borde gå kor och beta, men som tur var såg vi inte till några. Sedan vi svängt av och följt en skogsväg ganska långt fick vi ta av in i skogen. Det blev snart mycket svårt eftersom vi inte kunde hitta en enda pil med Ridled Tiveden. Vi försökte åt alla håll men där var bara långt gräs med grenar insnärjda. Det var inte möjligt att ta sig fram. Vi fick rida tillbaka och följa vägen. Tur vi hade karta! Ridleden skulle följa vägen och efter ett antal kilometer hittade vi en ridledskylt och kunde konstatera att vi var på rätt väg. Efter en rejäl paus fortsatte vi och började så småningom närma oss de stora vindsnurrorna. Jag ångrade att jag inte tänkt på att sätta bomull i öronen på hästarna, men där vi befann oss fanns ingen att tillgå utan vi måste fortsätta framåt. Hästarna lyfte på blicken och kollade de stora vingarna som rörde sig majestätiskt med ett vinande ljud. Man hade byggt en ny väg för att kunna köra bil till alla snurrorna. Vägen var belagd med vita stenar och eftersom solen sken så skapade vingarna stora skuggor som rörde sig över vägen. Jag undrade naturligtvis hur detta skulle gå men ridleden korsade bara vägen och vi kunde snart fortsätta i skogen efter att ha passerat alla vindkraftverk utan problem.

Slutligen nådde vi vår upphämtningsplats efter tre timmar på hästryggen. Vi blev hämtade med bils och min transport och hästarna klev på utan problem! Fast Bosse tyckte att det var väl ”attan att vi inte ridit runt hela sjön Unden, nu när vi ändå var på gång”! Men jag tror jag lovade honom att det ska vi göra nästa år istället, fast å andra sidan kanske vi tar en annan ridled då. Ridled Tiveden ska vara 30 mil lång så det finns lite att välja på! Är det någon som vill följa med så hör av er till mig! Det vore roligt om vi var flera!